Idel glada leenden och pengar kvar i statens kassa. Ja, så kan vi sammanfatta Riksgäldskontorets upphandling av de nya ramavtalen. Upphandlingen ska täcka 270 myndigheters behov av betalningstjänster, det gäller dels egna betalningar, i form av hyror och löner, och dels betalningar kopplade till uppdraget, exempelvis utbetalning av skatter och bidrag.
Per Franzén är ansvarig för upphandlingen på Riksgäldskontoret och han menar att det finns flera orsaker till att priserna nu blir lägre. Det finns en ökad prispress på bankmarknaden i stort, men de nya EU-direktiven som de har tillämpat i upphandlingen har också bidragit.
– Vi kan se att rangordningen av anbuden har lett till ökad konkurrens mellan bankerna. En förutsättning för att myndigheter ska välja en viss banks tjänster är att de hamnar högst i rangordningen, säger Per Franzén.
Upphandlingen består av ett bastjänstpaket av betalningstjänster som flertalet av myndigheterna använder. Dessutom har det upphandlats 31 olika separata betaltjänster.
– Bankerna är olika starka på olika områden och rangordningen varierar beroende på tjänst. Det är alltså inte en enskild bank som har placerat sig på första plats för hela upphandlingen, säger Per Franzén.
Plocka russinen ur kakan
De statliga betalningarna uppgår till cirka 4 200 miljarder kronor per år och där ingår betalningsöverföringar av skatter, pensioner, barnbidrag och studiemedel. Kostnaden för de här transaktionerna är i dag cirka 160 miljoner kronor per år. Med de nya avtalen hoppas Riksgäldskontoret sänka statens kostnader för betalningsförmedlingen med cirka 30 procent.
– Det beror till hälften på lägre priser i de nya avtalen och till hälften på att myndigheterna nu tvingas välja det billigaste alternativet för respektive betaltjänst. De nya avtalen gör det helt enkelt möjligt för dem att plocka russinen ur kakan.
Myndigheternas situation skiljer sig mycket från den privata sektorn. Ett vanligt företag har inte samma möjlighet att välja olika tjänster från olika banker. Vill de hantera inbetalningar till en bank och utbetalningar från en annan får de snabbt likviditetsproblem. Men för myndigheterna är det Riksgäldskontoret som hanterar likviditeten. Det innebär att Riksgäldskontoret överför pengar till bankerna varje gång en myndighet ska göra en utbetalning.
Tidigare avtal
Tittar vi ett par år tillbaka i tiden kan vi se att kostnaden för betalningstransaktioner sjunkit dramatiskt.
– År 2003 kostade en statlig betalning cirka två kronor. Med det nya avtalet, som träder i kraft i april, kommer vi att gå ned till strax under en krona per transaktion.
De nuvarande avtalen tecknades 2004 och då frångicks bankernas så kallade float-finansiering av betalningstjänster. Den typen av finansiering innebar att bankerna finansierade sina tjänster genom att bromsa transaktionen och behålla statens pengar under två dagar. Därmed fick de in ränteintäkter.
– I avtalen 2004 gick vi över till ett rent avgiftsfinansierat system, vilket betyder att myndigheterna betalar för varje transaktion.
Förändringen innebar att kostnaderna för staten blev lättare att överblicka. Myndigheterna blev mer kostnadsmedvetna och de valde i ökad utsträckning de billigare banktjänsterna i avtalen.
Bankerna är positiva till avtalen
På Swedbank är de mycket nöjda med upphandlingen. Christoffer Kraft är avtalsansvarig på Swedbank och han ser positiva effekter av de nya reglerna med rangordning av anbuden.
– Visserligen skapar det ytterligare konkurrens, men samtidigt blir det väldigt tydligt hur myndigheterna väljer bank. Tidigare har de kunnat välja vilken av ramavtalsbankerna som helst. Och det är vår förhoppning att myndigheterna ska följa rangordningen, säger Christoffer Kraft.
De statliga betalningarna görs enligt ett system som ställer vissa krav på ramavtalsbankerna. Dessutom finns det omfattande regler kring hur utbetalningar ska skötas, exempelvis tidsramar som måste hållas.
– För att ta ett exempel ska barnbidraget vara utbetalat en viss dag i månaden, och det krävs att vi har en organisation som kan uppfylla de krav som ställs. Vi måste kunna säkerställa att rutinerna efterlevs, säger Christoffer Kraft.
Bara tre banker deltog
Endast tre banker lämnade in anbud, och det är samma tre banker som har haft ramavtal under den senaste perioden – Nordea, SEB och Swedbank. Trots att upphandlingen rör stora volymer är det inte intressant för alla banker att delta.
– Visst är det en relativt stor marknad, men den är komplex att hantera, säger Christoffer Kraft. Det krävs både initiala investeringar och fortlöpande utgifter för att upprätthålla en organisation. Och det går inte att vara för många leverantörer, då blir riskerna för stora eftersom vi inte är garanterade några affärer i ramavtalen.
En omfattande infrastruktur krävs för att sköta statens betalningsuppdrag. För att det ska fungera måste systemen mellan bankerna, Riksgäldskontoret och myndigheterna fungera felfritt. Dessutom behövs en lika omfattande infrastruktur mot allmänheten.
Bankerna rapporterar regelbundet till Riksgäldskontoret, dels vilka tjänster som respektive myndighet använder och dels vilka volymer. På så sätt kan Riksgäldskontoret göra uppföljningar av hur ramavtalen efterlevs.
– Dessutom skickar vi utgående balanser på alla konton och flöden till Riksgäldskontoret, vilket i sin tur påverkar deras finanstransaktioner, säger Christoffer Kraft.
Ett omfattande system med andra ord som vi som användare ser mycket lite av. Vi förutsätter bara glatt att det ska fungera – och det gör det ju oftast.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer