I en delrapport (pdf) från Statskontoret som utvärderar inrättandet av Upphandlingsmyndigheten är den samlade bedömningen att myndigheten skött sitt arbete, men att bidraget till att uppfylla regeringens mål hade varit större om myndigheten inte hade haft inledande problem med ledning, styrning och organisering av verksamheten.
Att myndigheten haft ett tillfälligt ledarskap har lett till organisatoriska problem. Rapporten menar att det tillfälliga ledarskapet bidragit till en svag styrning av myndigheten.
När myndigheten bildades tillsatte den vikarierande generaldirektören, och den organisationskommitté som bildade myndigheten, tre tillförordnade och en provanställd enhetschef. Det var under hösten 2015 också oklart hur lång tid den vikarierande generaldirektörens förordnande skulle vara.
Enligt rapporten har den vikarierande generaldirektören dröjt med att rekrytera chefer och med att genomföra en nödvändig omorganisation av verksamheten i avvaktan på att en efterträdare skulle utnämnas. Den medarbetarundersökning som genomfördes i december 2015 visade också att medarbetarna har lågt förtroende för ledningen, som man ansåg vara otydlig och dålig på att informera.
Rapporten pekar på att det finns kulturskillnader inom myndigheten som har bidragit till bristerna i den interna samverkan. Enligt rapporten hänger kulturskillnaderna samman med att flertalet medarbetare på Upphandlingsmyndigheten har sin upphandlingsmässiga bakgrund i andra organisationer som Kammarkollegiet, Miljöstyrningsrådet och Konkurrensverket. ”Dessa kulturskillnader kom aldrig att suddas ut under den korta perioden i Konkurrensverket”, enligt rapporten.
Rapporten menar att de nödvändiga förändringarna i organisationen riskerar att försenas eftersom den nya ledningsgruppen inte kommer att vara på plats i sin helhet förrän i början av september. Dessutom ska de planerade organisationsförändringarna diskuteras och förankras bland medarbetarna. ”Sammantaget innebär detta att de problem som Upphandlingsmyndigheten har dragits med riskerar att, åtminstone delvis, finnas kvar under hela innevarande år”, står det i rapporten.
Statskontoret har hittat ett flertal områden som bör förbättras och bedömer att Upphandlingsmyndigheten bland annat behöver arbeta med att stärka ledningsgruppen i syfte att åstadkomma ett tydligt och kommunikativt ledarskap. Rapporten pekar också på att myndigheten borde bli bättre på att organisera ansvaret mellan enheterna på ett ändamålsenligt och tydligt sätt.
Projekt på myndigheten har också tagit längre tid än vad rapporten anser nödvändigt. Inom vissa områden får myndigheten beröm för sitt stödmaterial till upphandlare, men inom ett område anser rapporten att det finns stora brister.
”Sociala hänsyn är det område där mest arbete återstår för att Upphandlingsmyndigheten ska kunna ge ett effektivt bidrag till regeringens mål med den offentliga upphandlingen. Det är också ett område som är outvecklat inom myndigheten”, står det i rapporten.
Dessutom pekar rapporten på att Upphandlingsmyndigheten behöver tydliggöra prioriteringar och konkreta mål i verksamheten samt stärka uppföljningen och analysen av verksamhetens resultat.
Uppdraget att utvärdera inrättandet av Upphandlingsmyndigheten kommer att slutredovisas senast den 31 oktober 2017.
Något annat resultat av utvärderingen kunde knappast förväntas. Bortsett från de initiala problemen vid nystart av en ny myndighet har Upphandlingsmyndigheten en brant uppförsbacke för att klara regeringens ambitioner på området om det ens är möjligt. Idag finns ingen utvecklad nationell strategi för att den offentliga upphandlingen ska kunna bli ett effektivt medel för att bidra till hållbarhetsmål, jämlikhetskrav etc. Dessutom är det svårt för att inte säga omöjligt för staten att följa upp den offentliga upphandlingens genomslag på berörda politikerområden. Till detta bidrar den offentliga sektorns dåliga uppföljning av ställda krav, dokumenterat i rad rapporter, och ett problem i sig från konkurrenssynpunkt. Det kan medföra negativ påverkan på den goda affären till nytta för skattebetalare och konsumenter. För närvarande är det heller inte möjligt att utvärdera effekterna av att använda den offentliga upphandlingen som verktyg för att nå önskade mål. Det finns forskning i sammanhanget som visar att upphandling inte är ett effektivt medel. En första åtgärd kan ju vara att statsmakterna talar i klartext i dessa frågor, preciserar i vilken grad upphandling ska bidra till givna klimatmål etc., vilka krav som måste ställas på upphandlande myndigheter och vilka system-/regelförändringar m.m. som därmed behövs. Därmed kanske nuvarande ordning brytas som knappast är optimal utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter.