VTI tittar på upphandlingar av vägunderhåll i andra länder

I dag används en mängd olika kontraktsmodeller vid upphandling av vägunderhåll. Trafikverket gör nu en genomlysning av formerna för upphandling av basunderhåll av landets vägar, där VTI har gjort en del och kommit fram med en rapport.

Metoden är genomgång av relevant litteratur och intervjuer med företrädare för tre vägadministrationer som upphandlar vägunderhåll i Kanada, Norge och Skottland. Fokus ligger på avhjälpande underhåll och åtgärder med kort varaktighet.

Genomgången, som gjorts på VTI, fokuserar på skillnaden i effektivitet mellan utförandekontrakt och funktionskontrakt samt hur incitament, riskfördelning, konkurrenssituation och kvalitetsdimensioner påverkar utfallet av kontrakten. De intervjuer som gjorts pekar på både skillnader och likheter mellan de tre länderna.

I Norge och i provinsen Ontario i Kanada utgår man från funktionskontrakt, men under senare tid har vissa aspekter av dessa kontrakt omprövats då problem har uppstått främst i vinterunderhållet. I Ontario ställs nu tydligare krav på till exempel utrustning i anbudsprocessen samtidigt som kvalitet vägs in vid valet av vinnande bud. I Norge används en ny ersättningsmodell som innebär en blandning av fasta priser och à-priser i flera delar av kontrakten.

Skottland har en modell som innefattar både rutinunderhåll och reinvesteringar. Skottland använder utförandekontrakt och har under senare tid testat ett nytt prestationsmått för vintervägunderhåll som bygger på friktion. Förebilden är ett system i Idaho, USA, som mäter hur snabbt och väl entreprenören återställer vägytans friktionsegenskaper till acceptabla nivåer vid dåligt väder.

– Gemensamt för de tre länderna är att de genom reformer eftersträvar en högre grad av direkt kontroll över vägunderhållet från vägadministrationens sida, det vill säga en förskjutning bort från renodlade funktionskontrakt, säger Johannes Österström, utredare på VTI.

I rapporten sammanfattar utredarna ett antal punkter som observerats. Bland annat visar mer avancerade studier att kontrakt med flera arbetsuppgifter, liksom längre kontrakt, är mer effektiva än andra. Detta talar mot att göra kontrakten för korta och att upphandla olika arbetsuppgifter var för sig.

Stora kontrakt kan ge skalfördelar, men det kräver att innehållet i kontraktet är genomtänkt då varje tillagd uppgift inte nödvändigtvis ger förutsättningar att minska de genomsnittliga kostnaderna. Stordriftsfördelar kan också leda till en målkonflikt med upprätthållandet av en stark konkurrens. En möjlig effektiv lösning är att låta entreprenörer lämna anbud på flera små kontrakt.

I studien diskuteras möjligheten att pröva variabla kontraktsmodeller i likhet med de tester av alternativa kontraktsmodeller som pågår i Norge. Att pröva flera typer av kontrakt i kombination med en uttalad vilja att följa upp effektiviteten samt en ändamålsenlig insamling av data skulle ge en god grund för att mäta och utvärdera effektivitet.

Forskningen har sedan tio år varit tydligt inriktad mot funktionsupphandling och i flera internationella översikter av upphandling av vägunderhåll ses de mer avancerade funktionskontrakten generellt som bättre.

– Det saknas dock studier som mäter effektiviseringar till följd av en viss kontraktsmodell, där hänsyn tas till eventuella samtidiga effekter i kvalitet eller kontraktsmodellens långsiktiga påverkan.

För framtida forskning gällande olika kontraktsmodellers effektivitet är ett tillvägagångssätt att följa upp kostnader och jämföra verksamhetens resultat mellan olika kontraktsområden inom samma land.

– Rapportens övergripande slutsats är att det inte finns några entydiga recept när det gäller kontraktsutformning vid upphandling av vägunderhåll, säger Johannes Österström.