Taxinäringen utgör en viktig del av svensk kollektivtrafik. Taxitransporterna utför en samhällsviktig välfärdsservice där färdtjänst, sjukresor, skolskjutsar och omsorgsresor är avgörande för att vardagen ska gå ihop för en stor andel av befolkningen. Därutöver står taxi till tjänst med privat- och företagsresor, samt resor för alla som behöver en anknytning till flyg, tåg och övrig kollektivtrafik.
Svensk taxinäring består av taxiföretagare med trafiktillstånd, förare med taxiförarlegitimation och beställningscentraler (“taxiväxlar”) som förmedlar taxitransporter samt lägger anbud på marknaden för resetjänster. Det är tusentals personer inom taxinäringen som dagligen möter kunder och erbjuder service och bidrar till sociala kontakter. Vi finns över hela landet, från storstadskärnorna till längst ute i glesbygdens vägnät. Våra medlemmar i Svenska Taxiförbundet är mycket beroende av att samhällets upphandlingar fungerar och bedrivs med konkurrenskraftiga villkor.
Upphandlingarna hanteras i huvudsak av de regionala kollektivtrafikmyndigheter (KTM) i regioner och kommuner. Lagen om offentlig upphandling (LOU) är vårt gemensamma rättesnöre. I de allra flesta kommuner, utöver de större städerna, står de samhällsbetalda transporterna för en betydande del av omsättningen, ofta upp till och ibland över 90 procent. Att kunna hävda sig i offentliga upphandlingar är därmed ofta en fråga om att vinna eller försvinna för många i taxinäringen.
Idag är överprövningar till följd av stridbara tilldelningsbeslut vanliga. Överprövningar försenar upphandlingsprocessen, men är ofta det enda sättet för mindre taxiföretag att kunna pröva sin rätt.
Att tydligare formulera, utvärdera och fatta beslut i enlighet med kvalitetskraven bör väga lika tungt som priset på tjänsten, menar Svenska Taxiförbundet.
Upphandlingarna präglas sedan länge av en knivskarp konkurrens. Även om LOU säger att sammanvägda faktorer ska gälla för pris och kvalitet är det förbundets erfarenhet att priset så gott som alltid är ensamt avgörande. Kvalitetskrav finns ofta med, bland annat i de obligatoriska kvalificeringskraven, men är inte tillräckligt konkretiserade.
En del som behöver prövas är att anbudsgivaren verkligen har de resurser som krävs i form av fordon och personal för att bedriva trafiken. Vidare behöver avtalen följas upp på ett bättre sätt så att kvalitetskraven upprätthålls. Att tydligare formulera, utvärdera och fatta beslut i enlighet med kvalitetskraven bör väga lika tungt som priset på tjänsten. Det är välfärdstjänster vi pratar om.
Det förekommer anbud med prisnivåer och andra moment som inte är seriösa. Inom taximarknaden för privatpersoner kan APP-företag hålla låga priser genom tveksam skattehantering och orimliga arbetstider, då man saknar kollektivavtal. Detta beteende får inte sprida sig till den samhällsbetalda marknaden.
Det är avgörande att upphandlarna kan analysera anbuden, men också förkasta anbud som inte håller måttet. Här kan upphandlande myndigheter behöva mer vägledning.
Vår förhoppning är att Konkurrensverkets regeringsuppdrag resulterar i en sådan vägledning. Såväl taxi som annan näringsverksamhet förtjänar hållbara rambetingelser inom vilka konkurrensen kan bedrivas på lika villkor. Skatteöversyner, poliskontroller på fältet och noggrann tillsyn från Transportstyrelsen måste också fungera. Omdömesgilla upphandlingar från regioner och kommuner är en förutsättning för att den seriösa taxinäringen ska kunna överleva.
Lennart Kalderén, förbundsordförande, Svenska Taxiförbundet
Senior upphandlare
Det är inte upphandlarna som inte har kompetensen att utvärdera anbud och förkasta anbud som debattören påstår. ”…men också förkasta anbud som inte håller måttet. Här kan upphandlande myndigheter behöva mer vägledning.”
När vi upphandlare gör det vid anbud som vi t ex anser vara för låga priser på, ja då hamnar vi i domstol och då ger domstolarna leverantören nästan alltid rätt. Alla leverantörer kommer med samma förklaringar till de låga priserna i anbuden, d v s exakt kopierat från domstolarnas motiveringar. Med andra ord så vet en upphandlare att det inte är någon idé att utesluta anbud. Så visst behövs en översyn av detta och framförallt en förenkling för upphandlaren när vi ser att något inte står rätt till med ett anbud.