Visst finns det korruptionsrisker inom den offentliga upphandlingen. Att överdriva eländet tjänar dock inget vettigt syfte, skriver Stefan Tengbom i en kommentar till Max Gustaf Segerströms debattinlägg.

Ofullständiga anbud vållar problem. Som tidigare upphandlingsansvarig kan jag inte annat än att hålla med debattörerna Erik Edström och Sara-Li Olovsson, skriver Jakob Waldersten. Men han ser inte deras förslag som lämpligast utan föreslår i stället att så mycket uppgifter som möjligt begärs in först efter anbudsöppning.

Att anbud förkastas på grund av bagatellartade brister eller anbudsslarv är kostsamt för offentlig sektor och skadligt för konkurrensen och den goda affären. Nu vill vi försöka få till ett ändrat synsätt på förtydliganden och kompletteringar, skriver Erik Edström, tillförordnad upphandlingschef, och Sara-Li Olovsson, bolagsjurist, på SKL Kommentus.  

Offentlig upphandling är ett hett debattämne, samtidigt som intresset för att lämna anbud är kallare än någonsin. En växande marknad värd 700 miljarder kronor årligen borde locka alltfler anbudsgivare, om det inte var för den välkända ”smutsiga lilla hemligheten”, att processen oftast är korrupt, skriver Max Gustaf Segerström, fastighetsbolaget Aura Communities.

Det var dömt att misslyckas att ge en helt obeprövad aktör ansvaret för Sveriges största distributionsavtal. Leveranskrisen är resultatet av bristande utvärdering, och inte ett systematiskt problem gällande distributionsbranschen eller upphandlingar, skriver Johan Falk, vd på Onemed.

Ett byte av leverantör kräver planering. Det borde vara en självklarhet. De senaste dagarnas stabslägen i bland annat Örebro och Uppsala, som uppstått genom att förbrukningsmateriel saknats, visar att den insikten inte tycks finnas, skriver Torgny Nilsson, CGI.

Kommuner och regioner måste kontrollera att de får det de betalar för. Det måste vara en självklarhet i inköpsarbetet att säkerställa att skattebetalarnas pengar nyttjas på bästa sätt, skriver Magnus Rehnström,
upphandlingsexpert på Visma Commerce.

Antalet anbud per offentlig upphandling minskar. Många småföretagare tycker det är krångligt att lämna anbud, skriver Magnus Johansson på Företagarna i en debattartikel. Upphandlarna måste hjälpa till och göra upphandlingsdokumenten enklare.

En majoritet av alla små och medelstora företag deltar inte i offentliga upphandlingar. Därmed går många småföretag miste om möjligheten att göra stora affärer. Statistik visar att vart tredje företag som lämnar in ett anbud faktiskt vinner, skriver Michelle Borin, vd på Novare Tender.

Konsumentverket gav en konsultfirma utan specifik kompetens ett uppdrag som borde ha gått till forskare som har kunskapen, skriver Cecilia Solér, docent vid Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet.

Ett gott anbudsarbete handlar inte om pengar, utan om att satsa på rätt saker och göra saker rätt, skriver Azra Dajic, konsult på Kontract. Hon har erfarenhet av både anbudsarbete och upphandling och delar med sig av sina bästa tips för att skapa ett professionellt anbud.

Upphandla inte skrivare och kopiatorer som produkter utan upphandla dem som tjänster, skriver Madeleine Bergrahm, hållbarhetschef på HP Sverige. Det lönar sig att köpa en tjänst om hela livscykeln vägs in. Det ger även en lägre miljöpåverkan.

Jag har läst debattartikeln på Upphandling24 som angriper förekomsten av konsultmäklare som mellanliggande led mellan konsulter och kunder. Min uppfattning är att den säkert väl företräder en hel del medlemsföretag i Innovationsföretagen. Men jag tycker nog att verkligheten ser lite annorlunda ut, skriver Tomas Qviberg, vd, Konsultkompaniet.

Användandet av konsultmäklare är ett fenomen som på många sätt motverkar en transparent och väl fungerande upphandlingsprocess. Region Stockholms upphandling av konsulttjänster är ett färskt exempel på detta, skriver Magnus Höij och Helena Dahlberg, Innovationsföretagen.

Den offentliga sektorn måste bli mer innovativ och sätta användaren främst. Offentlig sektor behöver också samarbeta med näringslivet kring digitala lösningar, skriver Jenny Engström och Niklas Tideklev.

Ett tvång för myndigheter att premiera låga priser ända ner till botten leder till ett motbjudande resultat. Det prismässigt högst värderade anbudet blir det anbud som är ett öre dyrare än det anbud som ska uteslutas för att priset är orimligt lågt, skriver Casper Tham.

Ellen Hausel Heldahl och Birgitta Laurent, Svenskt Näringsliv, hävdar i en debattartikel att ”upphandlare struntar ofta i offentlighetsprincipen” och uppmanar SKL att ”aktivt informera sina medlemmar om hur OSL ska tillämpas eftersom det uppenbart saknas kompetens”, skriver Germund Persson, chefsjurist på SKL. SKL känner inte igen sig i beskrivningen.

Upphandlare sekretessbelägger ofta en allmän handling. Leverantörer som vill se andra leverantörers anbud får inte ut något alls. Detta otyg strider mot vårt rättssystem och vittnar om stor kompetensbrist, skriver Ellen Hausel Heldahl och Birgitta Laurent, Svenskt Näringsliv. De uppmanar företag som drabbas att JO-anmäla myndigheten.

En norsk stortingsledamot sa en gång att man alltid måste ställa sig en enkel fråga innan man tar beslut om en politisk reform. Frågan lyder: Löser det här fler problem än det skapar? Frågan maler i huvudet när jag sätter mig in i delar av Förenklingsutredningen, skriver Daniel Sturesson.

Utvecklingen inom offentlig upphandling har snabbt gått mot en ökad professionalism och specialisering. Men det finns en risk för att det leder till för många diskussioner om regler och för lite om vad som i praktiken leder till en bra affär och till att seriösa leverantörer gynnas, skriver Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, och John Sandblad, utvecklingskonsult.

Utgången av Högsta förvaltningsdomstolens dom i målet om så kallade golvpriser är inte särskilt anmärkningsvärd. Däremot är det nog många som undrar hur långtgående slutsatser vi kan dra av HFD:s argumentation. Är det exempelvis uteslutet att använda golvpriser i utvärderingssyfte, skriver Cassandra Schön.

Det ställs för få konkreta och mätbara krav i de offentliga affärerna. Och ofta ställs krav på leverantörerna som inte går att mäta, skriver Kamrul Islam och förordar att affärer görs enligt en projektmodell.

I mitten av 1920-talet var GM:s vd tidigt ute med att få kunderna att köpa bilar oftare än de behövde. 100 år senare är det hög tid att ställa om linjära tankesätt till cirkulära. Insikten om resursernas knapphet måste föras in i upphandlingskriterierna, skriver Per Grankvist och belyser vilka utmaningar trä- och möbelindustrin står inför.

Bara 30 procent av de 150 största leverantörerna till offentlig sektor har information till denna kundgrupp på sina webbplatser. Ynka 18 procent har information om vilket värde man tillför dessa kunder. Det är dags för leverantörerna att öka sin digitala dialog med offentlig sektor, skriver Magnus Josephson och Charlotte Wormbs.

Vi är väldigt glada över rubriken i Ellen Hausel Heldahls och Birgitta Laurents debattartikel, även vi välkomnar en bättre leverantörsdialog, skriver Eva Ternegren och Henrik Karlsson från Inköp och upphandling i Göteborg, i ännu en kommentar till debatten om Svenskt Näringslivs undersökning.