Det framgår av en granskning av Ekot och dokument som Upphandling24 tagit del av.
Ärendet gäller en stor it-upphandling där Riksbanken gjorde sitt yttersta för att ”väcka marknaden”, bland annat genom ett besök i Tokyo för samtal med Fujitsu som potentiell leverantör.
Tidslinje i ärendet:
- Februari 2026: en chef på Riksbanken och ytterligare två anställda reser till Tokyo för möten med representanter för Fujitsu. Syfte: att få in bra anbud till en it-upphandling.
- 13 mars: en anmälan om ”bjudresa” lämnas in till Riksbankens visselblåsarfunktion gällande misstänkta oegentligheter under Tokyobesöket.
- 20 april: visselblåsarrapporten rekommenderar bland annat att Riksbanken bör överväga anmälan till brottsutredande myndighet avseende misstänkt mutbrott.
- Riksbankens personalansvarsnämnd, med riksbankschefen Erik Thedéen som ordförande, avskriver ärendet. Medarbetarna slipper polisanmälan och klarar sig med ”klargörande samtal”.
Riksbankens egen utredning visar att medarbetarna bjudits på en middag och flera luncher av leverantören. Det noteras också att ”några personer med insyn i upphandlingen reagerat och undrat om resan är i enlighet med reglerna”.
Riksbankens stabschef Susanna Grufman till Ekot om att Fujitsu kan ha gynnats:
– Såvitt jag bedömer så har inte det här företaget fått någon fördel av detta. Men för att vara på den säkra sidan så har vi valt att ta bort de här medarbetarna från den här upphandlingen.
Hon vill inte ”gå in i detalj på de resonemang som har förts” kring att inte anmäla saken till polisen.
Victoria von Uexküll, generalsekreterare för Institutet mot mutor, är kritisk:
– Att man inte förstår varför man inte anmälde det är ju olyckligt, för då hamnar bedömningen av det här ärendet inte hos rättsvårdande myndigheter. Det går inte heller för allmänheten att förstå vad som har hänt.
Förre överåklagaren Sven-Erik Alhem lyfter på Linkedin betydelsen av rättslig prövning av en utomstående myndighet.
”Att en polisanmälan övervägdes men inte gjordes känns anmärkningsvärt i sammanhanget.”, skriver Sven-Erik Alhem.
I bankens utredning – där de tre medarbetarna spretat sinsemellan med uppgifter om program och måltider – ger en medarbetare bilden av en form av dragkamp kring gåvor och middagsbjudningar:
Ur rapporten:
”På frågor om att medarbetarna angett att de blivit bjudna på samtliga måltider berättade medarbetare 1 om den japanska kulturen där gåvor och att bjuda är mycket stark och svår att tacka nej till. Medarbetare 1 hade i förväg ändå förklarat att de inte ville ha några gåvor i form av presenter vilket de svenska företagsrepresentanterna till slut lyckats avstyra.”
I Ekots granskning ifrågasätts också värdet av resan, som av Riksbanken beskrivits som ovanlig med besök hos potentiell leverantör på annan kontinent.
Den avdelningschef som ledde gruppen i Tokyo har argumenterat för att ”japanerna knappt vet var Sverige ligger” för att väcka intresse att delta i upphandlingen. Det motsägs av ett mejl från förra hösten där Fujitsu skriver att man är ”oerhört motiverade att deltaga i kommande upphandling”.
Ekots inslag om ärendet: resan till Tokyo, beslutet att inte polisanmäla, om Fujitsus intresse för kontraktet.






Upphandlare
Varför behöver Riksbanken resa till Japan för att ”väcka marknaden” när det finns ett stort antal kompetenta svenska leverantörer? Det är befogat att fråga sig vad syftet egentligen är och om det finns en risk att känslig information lämnas till utländska aktörer.