Bättre kan ni, regeringen!

Kan man tänka sig, nu uppmärksammas den offentliga upphandlingen i regeringens höstbudget. Frågan är förstås om det är ett bra eller dåligt tecken. Ska vi låta mungiporna visa uppåt i ett tio över nio eller är det tjugo över åtta som ska gälla? Ja, som alltid i liknande sammanhang är det framtiden som får utvisa om det hade varit lämpligt att glädjas eller inte.
 
Man behöver kanske inte ha ett lika långt perspektiv som den kinesiske ledaren Chou En-lai, samtidig med Mao. Han blev en gång tillfrågad om sin syn på den franska revolutionens historiska betydelse och svarade: ”Det är för tidigt att säga.” På fullt allvar, alltså. Vänta och se är kanske ändå bäst när det gäller regeringen och offentlig upphandling.

Segrar mår sällan bra av att tas ut för tidigt, därför väljer jag att vara lite svenskt lagom lycklig över att regeringen nu avser att satsa en hel del miljoner på att förbättra förutsättningarna för den offentliga upphandlingen. 133 miljoner på tre år är inte fy skam.

Avsikten är förstås att med dessa miljoner slå ett antal flugor i en enda smäll. Effektivare upphandlingar, enklare förfrågningsunderlag, fler anbud per upphandling, stimulans till det svenska näringslivet, särskilt de mindre företagen, och bättre regelefterlevnad. Jo, jag tackar.

Vi som har varit med några år och brottats med regelverket har naturligtvis anledning att glädjas åt att regeringen tycks ha insett att det finns viss förbättringspotential när det gäller offentlig upphandling. Självklart ska vi verksamma också därmed välkomna att regeringens satsning har inriktningen mot det man kallar upphandlingsstöd. Det vill säga, som jag uppfattar det, stöd till oss i linjen.

Visst hade det varit ännu trevligare om en liten del av uppmärksamheten från regeringens sida hade vänts inåt, mot regeringen själv och riksdagen i den lagstiftande rollen. För nog medför de delar i LOU som går längre än vad EU kräver visst onödigt krångel för såväl upphandlare som anbudsgivare. Som det brukar heta: Städa gärna trappan, och vi hjälper gärna till, men glöm inte att börja på det översta trappsteget.

Det finns en rad myter om den offentliga upphandlingen. En del av dessa kan säkert ha visst fog för sig, men flera är inte bara ogrundade utan medför i sig att den offentliga upphandlingen framstår som mer komplicerad än den faktiskt är. Min erfarenhet från såväl statlig som kommunal upphandling är att om man bara vågar möta företagare och potentiella leverantörer i en öppen dialog, och ge tydlig information och utbildning, blir det genast lite mindre mystiskt med den offentliga upphandlingen.

Om man sedan när man utformar sina förfrågningsunderlag försöker sätta sig in i anbudsgivarens situation går det att skapa en så kallad win-win-situation. Fler och bättre anbud och tydliga urvalskriterier.

Min förhoppning så här långt är alltså att det är så här regeringen tänker sig att använda en stor del av de 133 miljonerna. Till stöd för oss som har synsättet att företagare som vill bli utvalda leverantörer och vi som upphandlare i mycket har ett gemensamt intresse. Om det blir så kommer klockan att vara tio över nio många dagar.