Att överprövningarna minskar är givetvis positivt. Det är inte ovanligt att det förs fram i debatten att det skett en kvalitetshöjning av offentliga upphandlingar och att detta har medfört färre överprövningar. En kvalitetshöjning innebär rimligen att antalet upphandlingar där det finns grund för överprövning minskar.
Vår uppfattning är att genomförandet av offentliga upphandlingar i dag generellt sett håller en högre kvalitet än för cirka tio år sedan. Om en jämförelse görs med hur det såg ut på 90-talet, när upphandlingslagstiftningen var ny, är kvalitetshöjningen än mer påtaglig.
Orsakerna till denna kvalitetshöjning är säkert många – exempelvis prioriteras upphandlingsfrågor generellt sett högre i dag, vilket har lett till bättre kompetens hos de upphandlande myndigheterna.
Att andelen överprövade upphandlingar i förhållande till antalet annonserade upphandlingar minskar, skulle kunna vara ett tecken på en kvalitetshöjning i genomförandet av upphandlingarna. Även om kvalitetshöjning säkert är en delförklaring, så ska man nog inte dra för långtgående slutsatser.
En uppgift i rapporten som är intressant är att antalet avbrutna upphandlingar ökar – också för fjärde året i rad (under 2018 avbröts cirka 14 procent av alla annonserade upphandlingar, medan cirka 6,1 procent överprövades).
Den enligt vår erfarenhet vanligaste anledningen till att en upphandling avbryts är att den upphandlande myndigheten inser att upphandlingen kan ha genomförts i strid med lagstiftningen. Givetvis kan upphandlingar avbrytas även av andra skäl. Oavsett anledning så har en avbruten upphandling emellertid inte lett till avsett resultat, och att en upphandling avbryts torde vara ett minst lika relevant mått på upphandlingens kvalitet som att en upphandling överprövas.
Om uppgifterna om andelen avbrutna upphandlingar räknas samman med andelen överprövade upphandlingar under 2018, så blir summan cirka 20 procent av alla annonserade upphandlingar.
Om man beaktar både avbrutna och överprövade upphandlingar finns inte samma minskande trend som gäller för enbart överprövningar. Snarare kan en något ökande trend urskiljas (under 2014 avbröts eller överprövades cirka 17 procent av alla annonserade upphandlingar). En möjlig tolkning av detta är att kvalitetsbrister i en upphandling i högre utsträckning hanteras genom att upphandlingen avbryts, i stället för att riskera en överprövning.
Vi tycker oss se en ökad benägenhet hos många upphandlande myndigheter att avbryta en upphandling efter att brister påtalats av en leverantör – något som i sig är positivt, eftersom en överprövningsprocess då undviks.
Som bekant ska stor försiktighet iakttas vid analys och tolkning statistik, eftersom den kan läsas på flera sätt med olika utgångspunkter.
Vår avsikt med denna krönika är inte att påstå att kvaliteten på genomförandet av offentliga upphandlingar inte har förbättrats. Som vi anfört ovan så ser vi tvärtom en förbättring – en utveckling som vi hoppas och tror kommer att fortsätta.
Dock är det vår uppfattning att en nedgång i andelen annonserade upphandlingar som överprövas inte utan vidare kan kopplas till en generell kvalitetshöjning i genomförandet av offentliga upphandlingar.
