Sjunets grundare drar sig tillbaka

Hur halkade du in på it i vården?
– Jag har arbetat med it hela mitt liv, först på Statskontoret och senare privat, bland annat på Capgemini. Men mitt intresse för sjukvårdsfrågor grundlades när jag satt i landstingsfullmäktige i Värmland för folkpartiet i ett tiotal år. Sedan dess har jag haft en stark personlig känsla för det.

Du byggde upp Sjunet – hur var det?
– Ja, det drog igång 1998 och då blev jag projektledare. Från början var det sju landstings nät men sedan fick vi ändra tolkningen av Sjunet till att uttydas sjukvårdens nät i stället. I dag är alla landsting och 40 kommuner med i Sjunet så det har blivit väldigt lyckat. Det beror till stor del på att mycket sjukvårdspersonal var inblandad redan från början och det är grunden till alla lyckade projekt – att verksamheten är aktiv. Carelink bildades även för att förvalta Sjunet. Då kom jag dit.

Sjunet är landstingens första samarbetsprojekt inom it i vården, har det satt några spår?
– I grunden handlar det alltid om att få folk att samarbeta. Det är det som är utmaningen – inte tekniken. Och där har Sjunet givit en modell som fortfarande används.

Du har också arbetat med det så kallade Riv-projektet, vad är det?
– Det betyder Regelverk för interoperabilitet inom vården, en standard för teknik och innehåll. Det är i princip avslutat nu och 13 projekt är igång.

Vad har varit roligast under åren?
– Det roligaste är att träffa människor och att se vilken nytta it gör för patienten. En radiolog sa till mig en gång att Sjunet räddat liv och berättade om ett fall där en person som varit med om en olyckshändelse i Västerås fick föras till Uppsala. Tack vare att röntgenbilder kunde skickas över i förväg gick det bra.

Vad ska du göra nu?
– Det finns några projekt kvar som jag medverkar lite i. Framför allt ska jag ägna mig åt mitt stora intresse, släktforskning. Det har mycket gemensamt med det här jobbet – man får träffa människor, jag har massor med kontakter runt om i världen.