Snart kan det vara dags för en av de största upphandlingar som gjorts i Sverige när Västra Götalandsregionen och Stockholms läns landsting gemensamt upphandlar informationssystem för vården med sammanlagt uppåt 90 000 användare.
– Vi arbetar med kravställan kring patientflöden och processer just nu, säger Ann Söderström, hälso- och sjukvårdsdirektör i Västra Götalandsregionen och ordförande i styrgruppen för 3R, den samarbetsgrupp mellan de tre stora landstingen som arbetar med upphandlingen.
– Vi arbetar också med att konkretisera visionerna och målbilden – att verkligen få ner det på papper så vi är helt överens om vad vi ska göra.
Hur tidsplanen för upphandlingen ser ut vill hon inte gå in på mer än att hon räknar med att den ska vara avslutad ”under första halvan av 2018”. Före sommaren är tanken att de politiska besluten om att gå ut i en upphandling och en budget kopplad till det vara fattade.
– Vår inriktning är att upphandlingen görs som konkurrenspräglad dialog men vi har inte fattat något beslut om det. Det beror på hur detaljerade vi blir i kraven.
För att få grepp om vad det är vården behöver har runt 120 personer – läkare, sjuksköterskor, andra vårdprofessioner och patienter – arbetat med att kartlägga patientens väg genom vården. Gruppen har tagit fram tio olika scenarior kring hur det ser ut i dag och hur de skulle vilja att det ska se ut i ett idealt läge.
– Jag är jätteimponerad av det jobb som gjorts och särskilt roligt att patienter varit involverade i arbetet.
Finns det sådana system på marknaden i dag som ni efterfrågar i er vision?
– Det är det vi inte riktigt vet och det är därför vi vill ha en dialog med leverantörerna för att se om de kan matcha våra behov. Vi vill heller inte köpa dagens journalsystem utan morgondagens informationsmiljö där informationen är tillgänglig där vi behöver den. Där vi äger vår information. Det handlar mycket om partnerskap – att få med någon som vill vara med oss och utveckla det.
Samarbetet kallas fortfarande 3R men sedan de startades för ett drygt år sedan har ett av de tre r:en. Region Skåne, hoppat av upphandlingen.
Samtidigt förbeder fem andra landsting – Västerbotten, Västernorrland, Örebro, Sörmland och Blekinge – en gemensam upphandling. Men det finns inga planer på att göra gemensam sak med dem enligt Ann Söderström.
– Nej, de har en tajtare tidsplan än vi har. Vi har med kommuner och det har inte de. Men vi har haft mycket diskussioner och har ett nära samarbete och de viktiga är att vi ser till att vårdinformationen blir kravställd på samma sätt i våra respektive upphandlingar.
Göran Stiernstedt, som utrett vårdens resursutnyttjande, är oroad över att ingen håller ihop alla de projekt som pågår ute i landstingen just nu, vad säger du om det?
– Jag tycker att det blir mer och mer samarbete ju mer konkreta vi blir. Vi arbetar med Inera, E-hälsomyndigheten, Vinnova, Socialstyrelsen och andra landsting. Ju längre den här resan går ju mer står det klart att ingen klarar det här själv. Vi måste driva mot det gemensamma målet där information delas och används där den behövs, säger Ann Söderström.
Trots turbulensen under det dryga året som samarbetet varat – med Region Skånes kliv åt sidan och en programdirektör som lämnat hyser Ann Söderström stor tillförsikt.
– Visst hade det varit roligare om alla tre gått tillsammans. Men målet med samarbetet är inte ett system utan om att vi ska kunna utbyta information.
Visst har det stått och tuggat lite i början men det här är komplext och svårt – det måste förankras i alla strukturer. Men nu när vi landat tycker jag att vi börjar ta stora steg.
Ni förbereder en mångmiljardupphandling och ni vill ha system som inte finns – det är ett högriskprojekt. Hur känns det?
– Har vi något alternativ? Vi har 1 800 system i dag – och jag vill inte ens veta hur många versioner. Något måste vi göra.
Samtidigt handlar det inte bara om upphandlingen – det är bara en liten del av ett större arbete framhåller Ann Söderström.
– Journalerna är ju det som medarbetarna märker i första hand. Men det finns mycket arbete som görs under ytan – om det inte görs så fungerar det inte heller över ytan.
Ett sådant område är semantisk interoperabilitet – att se till att få en gemensam terminologi.
– Det är nog det allra svåraste. Jag skulle säga att tekniken i det här är lättare än informatiken, säger Ann Söderström.
