Bakgrund
Region Halland genomförde en upphandling av ramavtal med en leverantör avseende lagringsutrustning, tillbehör och tjänster kring service och support. Tilldelningsbeslut med innebörden att Atea Sverige antogs som leverantör meddelades den 31 maj 2017.
Proact IT Sweden som placerades på andra plats i upphandlingen ansökte om överprövning. Proact anförde flera grunder till sina yrkanden men i det följande redogörs endast för det om ramavtal som också kom att vara den fråga som avgjorde utgången av processen.
Domstolarnas bedömningar
Förvaltningsdomstolen
Förvaltningsdomstolens bedömning tog sin utgångspunkt i syftet med ramavtal och LOU:s förarbeten. Vid granskningen av upphandlingsunderlagen ansåg domstolen att det var möjligt att uppskatta vilka volymer som ramavtalet omfattade.
En genomgång av varukorgen för upphandlingen visade tillräckligt tydligt vilka produkter som ramavtalet omfattade. Vidare angav ramavtalet tillräckligt tydligt vilka tjänster som omfattades. Slutligen ansåg domstolen att det var tillräckligt tydligt hur såväl produkter i varukorgen som produkter utanför varukorgen skulle prissättas.
Sammantaget ansåg förvaltningsdomstolen att de villkor som uppställts för ramavtalet var tillräckligt preciserade för att uppfylla LOU:s krav på att samtliga villkor ska vara fastställda. Överprövningen avslogs.
Kammarrätten
Även kammarrätten inledde med hänvisningar till LOU:s förarbeten. Med hänsyn till upphandlingsunderlagen ansåg dock kammarrätten, i motsats till förvaltningsdomstolen, att samtliga villkor inte hade fastställts på ett sådant sätt som erfordras för ramavtal med en en leverantör.
Kammarrätten ansåg att ramavtalets omfattning och pris inte var tillräckligt tydliga, vilket medför risk för godtycke och därmed risk för att konkurrensen sätts ur spel. Sammanfattningsvis ansåg kammarrätten att det konkurrensuppsökande skedet hade påverkats och upphandlingen måste göras om.
Analys
Den här frågeställningen har, såvitt vi känner till, inte prövats tidigare. Den är intressant såtillvida att innebörden av ”samtliga villkor fastställda” tolkas relativt strikt. Det räckte tydligen inte med att ange omfattning och villkor på det sätt Region Halland gjorde.
Förmodligen finns det ett stort antal upphandlade ramavtal med en (1) leverantör som är reglerade på ungefär samma sätt. Frågan är hur mycket mer preciserat underlag man kan kräva att upphandlande myndighet gör?
Hela syftet med ramavtal med en (1) leverantör torde vara att säkerställa leverans av vissa produkter eller tjänster till givna priser under en viss förutbestämd tidsperiod – utan att behöva ange varje avrop mer exakt.
Kammarrättens tolkning riskerar att urholka detta syfte och i en förlängning göra dessa typer av ramavtal allt för oflexibla i så måtto att de inte fyller någon funktion. Med kammarrättens synsätt skulle det krävas att upphandlande myndighet tecknade avtal med flera leverantörer och gjorde successiva avrop.
Effekten av detta skulle bli att de ekonomiska fördelarna med att ibland ha en (1) leverantör som kan hantera ett beställningsflöde, logistik m.m. skulle gå om intet. En sådan effekt kan inte ha varit lagstiftarens syfte.
Målnummer och domstol
Dom av den 4 april 2018 från Kammarrätten i Sundsvall mål nummer 2237-17 (domen har inte vunnit laga kraft)
