I juli läckte ett utkast till förslag som till stora delar varit grund för den slutprodukt som släpptes igår. Förslaget till ny förordning – en starkare rättsakt än de direktiv som tillämpas idag – går nu till förhandlingar inom EU med Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.
– Det övergripande intrycket är att flexibiliteten för upphandlande myndigheter generellt sett ökat något jämfört med det tidigare läckta förslaget, men att det på några punkter även görs åtstramningar i bestämmelserna, säger Kristian Pedersen efter en första genomgång av det 200-sidiga dokumentet.
Han betonar att hans bedömningar är preliminära och att en mer omfattande analys skulle kräva mer tid.
Kristian Pedersen noterar följande:
Huvudförfarandet Open-negotiated procedure görs både snabbare och mer flexibelt.
– I det nya förslaget har det bytt namn till open procedure, men tillåter fortfarande förhandlingar. Dessutom har anbudstiden kortats från 30 dagar till 20 dagar och möjligheterna att avstå från att förhandla har ökat, även i fall då myndigheten tidigare indikerat att den avser att förhandla.
Dynamic Simplified procedure får ett bredare tillämpningsområde och blir mer flexibelt.
– Dynamic Simplified procedure skulle enligt det läckta förslaget få användas endast för standardiserade varor, tjänster och byggentreprenader, men föreslås nu få användas generellt och förfarandet föreslås även i övrigt bli mer flexibelt.
”Needs plan” som en form av upphandlingsplan är inte längre ett krav.
– Enligt det läckta förslaget skulle upphandlande myndigheter i början av varje budgetperiod publicera en needs plan, en slags lista över kommande anskaffningar. Detta krav har helt tagits bort i det nya förslaget.
Förstärka rättigheter för upphandlande myndigheter över immateriella rättigheter.
– Enligt det läckta förslaget skulle leverantörens befintliga immateriella rättigheter under alla förhållanden förbli leverantörens egendom. Enligt det nya förslaget ska leverantören som huvudregel ge myndigheten en tillräcklig icke-exklusiv licens, som omfattar både befintliga rättigheter och sådana som uppkommer under avtalstiden, så långt det behövs för användning, drift, underhåll, anpassning etcetera.
Utökade möjligheter att korrigera brister och felaktigheter i anbud – åtminstone i teorin.
– Det nya förslaget innehåller möjligheter att korrigera ett anbud, förutsatt att anbudets innehåll inte ändras i materiella avseenden. Bestämmelsen är dock formulerad på ett sådant sätt att det är oklart hur generös den egentligen är avsedd att vara.
Något större flexibilitet för ramavtalstiden – men mer reglerade avrop
– Enligt det läckta förslaget skulle ramavtal med en leverantör få ha en löptid om maximalt tre år och ramavtal med flera leverantörer en maximal löptid om fem år, i båda fallen utan möjlighet till undantag. I det nya förslaget finns möjlighet till längre ramavtalstid, i vissa fall. Till skillnad från det läckta förslaget föreslås nu också detaljerade bestämmelser om hur avrop ska ske, bestämmelser som påminner om de nu gällande bestämmelserna om objektiv fördelningsnyckel respektive förnyad konkurrensutsättning, säger Kristian Pedersen.
Han ser den nya rättsakten som ett steg i rätt riktning för att modernisera upphandlingsreglerna i EU.
– Allt kommer förstås inte att bli perfekt, men mycket kommer nog att upplevas som bättre. Att förhandlingar alltid blir tillåtna, även i den klassiska sektorn, kommer att möjliggöra bättre offentliga affärer. Skärpta bestämmelser om uteslutning kan leda till att det blir lättare att undvika olämpliga leverantörer. Nya bestämmelser om säkerhet, cybersäkerhet och försörjningsberedskap kommer sannolikt att underlätta upphandlingar som har kopplingar till dessa viktiga samhällsintressen.
