När grunden för utvärdering av anbud är ”bästa förhållandet mellan pris och kvalitet” eller ”kostnad” ska tilldelningskriterierna enligt 16 kap. 6 § Lagen om offentlig upphandling viktas inbördes. Det innebär att upphandlande myndighet ska rangordna kraven utifrån den vikt som myndigheten tillmäter respektive krav.
Kriterierna får enligt samma bestämmelse viktas inom intervall med en lämplig största tillåten spridning, även om detta i praktiken inte förekommer särskilt ofta. I förarbetena anges som exempel att viktningen av två tilldelningskriterier kan bestämmas till 70 procent respektive 30 procent.
Om kriterierna viktas inom intervall kan intervallet exempelvis vara en spridning mellan 60 och 70 procent respektive 40 och 30 procent.
Det följer dock av de allmänna principerna, och konstaterades i förarbetena till den tidigare gällande Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, att intervallen inte får vara så stora att informationen i realiteten förlorar sin betydelse, eller ger myndigheten fritt skön vid utvärderingen.
Även i doktrinen har det ifrågasatts hur stort spelrum intervallen kan ge myndigheten utan att bryta mot de grundläggande principerna. Ett alltför stort intervall minskar förutsebarheten, vilket kan medföra att upphandlingen inte är i linje med transparensprincipen.
Kammarrätten i Jönköping bedömde tidigare i april (mål nummer 3257-17) om det var tillåtet med de intervall som använts i en upphandling av slamtömnings- och spoltjänster. Upphandlande myndighet hade angivit följande viktningsintervall i upphandlingsdokumentet:
- Pris, anbudspoängen viktas med 60-80 procent;
- Kvalitet: referens, anbudspoängen viktas med 10-20 procent; och
- Kvalitet: beskrivning av utförande av uppdrag, anbudspoängen viktas med 10-20 procent.
I den slutliga utvärderingen kom priset att viktas till 70 procent, kvalitet/referenser till 20 procent och kvalitet/beskrivning till 10 procent.
Enligt kammarrättens mening hade dessa viktningsintervall, trots att de befann sig inom den i förväg angivna spridningen, sammantaget en så stor spridning att anbudsgivarna inte hade kunnat förutse hur utvärderingen av anbuden skulle ske.
Intervallerna föll alltså inte inom ramen för ”lämplig största tillåtna spridning”. Upphandlingsdokumentet brast därmed i förhållande till 16 kap. 6 §, men även i förhållande till transparensprincipen.
Utfallet blev att upphandlingen måste göras om.
Fallet kan tjäna som påminnelse om att intervall är tillåtna, men att upphandlingsdokumenten måste utformas så att anbudsgivarna får nödvändig insyn in och möjlighet att förutse hur utvärderingen kommer att gå till.
Ett praktiskt råd till upphandlare är att ju större intervall som tillämpas, desto större blir sannolikt kraven på transparens såvitt avser upphandlingsdokumenten i övrigt.
En myndighet som överväger att använda sig av intervaller kan alltså behöva lägga särskild kraft på tydlighet och transparens vid utformningen av upphandlingsdokumenten.
