Forskningen om vad som händer i våra hjärnor tog ett rejält kliv när magnetkameran gjorde sitt intåg. Med den fick forskarna möjlighet att blicka rakt in i våra hjärnor och kunde studera vad som händer i den. Inte efteråt eller genom att låta försökspersonen svara på frågor, utan genom att analysera vilka delar av hjärnan som aktiveras när vi känner eller tänker på vissa saker.
Till exempel har det gett ny förståelse för vad som händer med oss när vi får beröm eller kritik. Effekten av positiv feedback beskrevs nyligen i Jusektidningen som en “dopaminrusch” – en kraftig tillströmning av en signalsubstans som brukar förknippas med belöning och njutning.
– När man får beröm aktiviseras belöningscentrum, och signalsubstansen frigörs. Det gör att vi vill göra mer av det vi fick beröm för. En chef som styr genom “management by fear” sätter hjärnan i hotläge. Styr man på det sättet så skapar man tunnelseende hos den anställde, säger Marie Ryd, som driver Holone, en informationstjänst som bevakar hjärnforskning.
Sådana effekter spelar stor roll i arbetslivet, enligt Marie Ryd. Inte minst är det möjligt att påverka stämningen och produktiviteten genom vad man säger och hur man agerar.
– Det kan räcka med att chefen kommer förbi och ställer frågan “är du inte färdig än?” för att hjärnan ska sättas i ett läge av rädsla och resultatet blir genast betydligt sämre "prestanda".
Detsamma gäller det motsatta: Genom exempelvis hur man väljer sina formuleringar i utvecklingssamtal. Genom att inleda samtalet med att berömma styrkorna och därefter övergå till ett samtal om hur och inom vilka omården personen kan utvecklas och "växa", minskas risken för att hjärnan ska försättas i försvarsläge. Men även vardagsberöm spelar stor roll. Marie Ryd säger att positiva kommentarer från oväntat håll, till exempel för vardagliga sysslor, får större effekt än förväntat beröm.
– Man glömmer ofta att berömma rutinarbete, säger hon. Det är en riktigt stämningshöjare och dopaminet som frigörs bidrar till viljan att göra ett ännu bättre jobb.
