I juni 2017 kompletterades LOU med regler om att ställa arbetsrättsliga villkor.
Men när får en upphandlade myndighet ställa sådana? Och när är det till och med ett krav?
I sin master-uppsats vid Linköpings universitet konstaterar juristen Daniel Brynolf att villkoren måste ha koppling till kontraktsföremålet, vara tydliga och framgå av upphandlingsdokumenten.
De ska även vara förenliga med de EU-rättsliga principerna och möjliga att kontrollera och följa upp.
I vissa fall är det ett krav att ställa arbetsrättsliga villkor. Detta gäller om upphandlingen överstiger tröskelvärdena och inte avser sociala eller andra särskilda tjänster. Detta förutsatt att det är behövligt och villkoren går att fastställa.
De krav som ska ställas gäller minimivillkor om lön, semester och arbetstid. Nivåerna ska hämtas från kollektivavtal i den aktuella branschen men får inte vara lägre än i lag.
Av uppsatsen framgår också att även om bestämmelserna om arbetsrättsliga villkor går utöver de krav som ställs i LOU-direktivet torde de vara förenliga med EU-rätten.
Däremot kan inte bestämmelserna anses vara förenliga med LOU- direktivets kompletterande mål: att skapa ett enklare regelverk.
Trots detta är de befogade eftersom syftet att motverka social dumping och oskäliga arbetsvillkor torde väga tyngre, konstaterar Daniel Brynolf.
Uppsatsen har titeln Arbetsrättsliga villkor vid offentlig upphandling : När får och när ska villkoren ställas?
