P1-programmet Kaliber avslöjar i dag att försvarsmakten köpt in schäferhundar för flera miljoner kronor till deras avelsprogram. Det handlar om hundar som kostat 210 000 kronor i genomsnitt.
Försvarsmaktens har i över tio år bedrivit storskalig avel på schäfrar. Syftet har varit att få fram tjänstehundar lämpliga till förbandsplacering men också för att förse polisen med tjänstehundar.
Till programmet har Försvarsmakten köpte in cirka 90 hundar fram till 2014.
Programmet har talat med ett trettiotal uppfödare i Skandinavien och ingen anser att priserna är rimliga utifrån vad en hund borde ha kostat.
Bortsett från det rimliga i priset kan Försvaret ha brutit mot upphandlingslagarna när det köpte in hundarna utan konkurrensutsättning.
– Just i det här fallet så har jag för mig att vi jämställde det med anställda. Hunden skulle ju fylla en funktion i Försvaresmakten, alltså utföra ett jobb. Jag vet inte om att det finns någon praxis för detta, säger Anna-Karin Brorsson Kinch, chef på Försvarsmakten Logistik beställning- och uppföljningsavdelning till Sveriges Radio.
Andrea Sundstrand, som är docent vid Stockholms universitet och expert på offentliga upphandlingar:
– Jag måste säga att det var ett av de tokigaste argumenten jag hört. Att jämställa djur med människor i ett anställningsförhållande är naturligtvis nonsens, säger hon till Sveriges Radio.
Hon håller dock med om att det inte finns någon rättspraxis i form av avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen eller i EU-domstolan när det gäller tjänstehundar eller avelshundar, men menar att det kan bero på att det är så självklart att man inte kan jämföra det här med att anställa en människa som ska ha semester och reglerade arbetstider.
Hon påpekar att hundar, i ett upphandlingssammanhang, räknas som en vara och ska konkurrensutsättas eftersom det inte finns några undantag. Andrea Sundstrand förklarar att det inte finns några undantag bara för att det är svårt.
Försvarsmakten har också angett att avelsprogrammet är så specifikt att det inte kunnat genomföras som tänkt om de varit tvungna att upphandla.
Men det är inget argument som hon anser håller.
– Gör man en bra upphandling vinner ju den som har den bästa hunden, säger Andrea Sundstrand till Sveriges Radio.
De kanske har upphandlat enligt ”VOFS”?
Jag tycker inte alls det är tokigt resonemang. Det har pratats om att man vill ge tjänstehundar och tjänstehästar ett starkare rättsskydd. Idag är det bara skadegörelse av egendom.
Hur gör polisen när de köper hästar? Nån som vet? Upphandlar de?
I alla andra rättsliga sammanhang går hund som lös sak. Försvarets argument förtjänar en bedömning av åklagare i anslutning till en prövning om förfarandet kan kvalificeras som trolöshet mot huvudman.
Vilken CPV-kod tycker Andrea S ska användas? 🙂
Jag tycker det är trams och självklart att avelshundar inte kan konkurrensutsättas. Hur skulle ett sådant avropsavtal se ut? Det handlar om unika hundar som måste handplockas, gissar jag. Dessutom kan avelshundarna inte vara släkt om de ska paras vidare och direkt olämpligt med en leverantör.
Håller helt med. Det finns nog tusen skäl för att varje hund är unik och kan direktupphandas.
Ja, det är ju en helt tokig jämförelse! Det är ju de anställda som brukar jämföras med hundar! (Jag har själv jobbat i försvaret så jag vet.)
Som du säger Ofelia så handplockar man avelsdjur. Jag skulle snarare likna det vid att man kan köpa konst utan att upphandla. Vad som är rätt avelsdjur är väldigt subjektivt. Och vad som är bästa hunden beror på vilken sammanhang. Alla hanar och tikar passar inte att paras.
Fast i grund och botten tror jag detta drev bygger på en gammal tvist mellan två falanger. Men nu har man hittat något juridiskt att slå ner på. De namn som figurerar i P1:s program är ökända motståndare till Försvarsmaktens avelsuppfödning (det vet ju inte ni som inte kan hundvärlden). Och att fråga svenska uppfödare är som att fråga vad en konkurrent tycker. Dock är faktumet det att man använde mycket svenska hundar i början. Senare började Försvarsmakten själv köpa in hundar utifrån och då började även resultaten visar en positiv utveckling (allt finns öppet att läsa på försvarsmaktens hemsida). Man gick från 40% till 60% godkända (en 50% ökning). Att fråga en svensk uppfödare om det är dyrt pris för ett avelsdjur är svaret givet. En mindre svensk uppfödare har inte de resurser som Försvarsmakten har att bygga en gedigen avelspark. De har inte de resurser att köpa de bästa avelsdjuren. Men även de djur som de köper kostar.
Som du säger så köps hundarna in från många olika håll i Europa i huvudsak. Dessutom är den avel av djur som Försvarsmakten vill ha fram endast lämplig för tjänst. Exempelvis så visar de jobbigaste hundarna som varit hos fler än en fodervärd mer arbetsvilja än de som bara varit hos en fodervärd. Alltså hundar som inte är lämpliga som ”sällskapshund”. Och den typ av uppfödning är egentligen inte lämplig att bedriva i privat regi (det är min åsikt) Jag skulle kunna skriva sidor om detta. Vad man dock kan konstatera att Försvarsmaktens avelsprogram är unik och kanske en av de bästa i världen. De samarbetar även med forskare och studerar t.ex. foder inverkan på hundens tillväxt och ledsjukdomar. För kratiigt foder under viss tid av valpens uppväxt kan öka risken för ledproblem. Man har även kommit fram till att de hundar med bäst resultat är födda i kvartal 3. Dock vet man just nu inte varför. Men där är mycket unik kunskap kring försvarsmaktens uppfödning som en liten svensk uppfödare inte kan bidra med. Personligen tycker jag inte att 210.000 kr för ett avelsdjur inte är speciellt anmärkningsvärt om den ska ge 30-50 valpar i avkomma som kan bli tjänstematerial. Ha i tanken att Polisen brukade betala 30.000 kr för en bra hund om någon ville sälja den till Polisen (om den klarade L-testet). Och det var för över 10 år sen. Lägg därtill att det är säljarens marknad om ett avelsprogram verkligen vill ha vissa avelsdjur. Och titta bara på vad en avelshäst kostar som är lämplig att leverera tjänstehästar.
Och som sagt. De som uttalar sig har en klar agenda och är ökända motståndare till Försvarsmaktens avelsprogram och Kaliber verkar ha en klar agenda med sitt reportage då positiva röster inte får komma till tals.
Precis. Jag skulle vilja se den uppfödare som kan bevisa att de skulle upphandlat deras hund istället eller konkurrensutsätta en egenskap som en unik stamtavla. Jag skulle dessutom kunna ha en lång utläggning varför vissa hundar inte duger till Försvarsmaktens höga krav på avel.
Det kan nog stämma, men det finns 100 andra laglydiga sätt att göra en sådan upphandling på i stället för att direktupphandla. Icke desto mindre är det inte avelshundarna som konkurrensutsätts, utan hunduppfödarna.
Som upphandlare är man jättenyfiken på Försvarets motivering kring vad gör just den hunduppfödaren unik.