Konkurrensverket är bekymrat över att så få företag lämnar anbud vid offentliga upphandlingar. I vår bransch, arbetskläder, är en av anledningarna för hög ambitionsnivå på förfrågningsunderlaget. Genom att extremt detaljerat ange hur plaggen ska sys och hur alla ingående material ska vara konstruerade – ibland ända ner på fibernivå – målar man in sig i ett hörn. Fabriken tvingas sy på ett sätt som inte passar dess produktionsmetoder, trots att det många gånger finns alternativa metoder som är lika bra. Det återstår också ofta bara en enda leverantör av tyget.
Alla arbetsklädsleverantörer som inte lyckas hitta just den tygleverantören (bland tusentals leverantörer i världen) kan alltså inte lämna anbud.
De överdrivna specifikationerna behövs inte för att säkra kvaliteten på arbetskläderna. Det har i allmänhet inte någon som helst betydelse för funktionen av plagget om tyget innehåller exempelvis 50 procent polyester och 50 procent bomull eller om det är 60 procent polyester och 40 procent bomull.
Skulle myndigheten fråga sig vad det är för egenskaper man efterfrågar skulle många dörrar öppnas. Istället för att specificera exakta sömnadsmetoder och tygkompositioner bör man kräva att vissa kvalitetsnivåer uppnås. Det kan röra sig om slitstyrka, rivstyrka, nötning, krympning eller färghållfasthet.
Det som avgör vilka krav man ska ställa är under vilka förhållanden kläderna används och hur länge de ska hålla. Att materialen verkligen uppfyller det man kräver kan leverantören enkelt testa på ett ackrediterat testinstitut och bifoga sitt anbud.
Med det här arbetssättet kommer fler leverantörer kunna lämna anbud. Det bidrar självklart till ökad konkurrens och därmed lägre priser, men också att man får ta del av den tekniska utveckling som sker på textilmarknaden.
Kristina Lundin och Evelyn Jemal
verksamma som konsulter i företaget Uniformskonsulten.
