EU har utvärderat hur upphandlingsreglerna fungerat i praktiken. Slutsatsen är att hållbarhet inte har fått det genomslag som EU hoppats på. Samtidigt finns en stark vilja att använda offentlig upphandling som ett strategiskt verktyg för att nå hållbarhetsmålen. Så det är glädjande att förslaget till nya regler innehåller flera initiativ som stärker hållbarhetsarbetet.
Med en förordning verkar EU vilja skapa gemensamma regler som ska driva igenom hållbarhetskraven för att nå EU:s ambitioner samt underlätta för företag som verkar på en europeisk marknad samt skapa en mer lika tolkning av regelverket.
Styrningen över hållbarhetskraven i förslaget till upphandlingsförordningen blir exempelvis genom:
- Krav på EU Ecolabel.
- Vissa obligatoriska miljökrav.
- Utvärdering av kvalitet på minst 30% där hållbarhet är en kvalitetsaspekt.
- Mätning och nationell rapportering av olika hållbarhetskrav.
För att hållbarhetsarbetet genom upphandlingar ska få största möjliga genomslag behöver de nya reglerna även erkänna att hållbarhetskompetensen finns på flera håll än bara inom EU Ecolabel.
Officiella miljömärkningar eller andra märkningar enligt till exempel ISO 14024 har under lång tid utvecklat kriterier, kontrollsystem och marknadskännedom inom områden där EU Ecolabel ännu inte har kriterier eller där utvecklingen går snabbare genom andra märkningar.
Vi ska inte begränsa konkurrensen eller minska tydligheten i lagstiftningen. Utan tydliggöra principen om ömsesidigt erkännande genom att acceptera olika certifikat.
Då får vi bort diskussionerna om juridisk osäkerhet och otydlighet gällande krav på märkningar och EU öppnar upp för att fler märkningar går att använda i upphandlingar.
Alla märkningar ska inte vara identiska
Det har framförts ibland att olika märkningar ställer olika krav och därför kan vara svåra att jämföra. Men det är egentligen ett tecken på något positivt.
Olika märkningar driver utvecklingen framåt och identifierar nya hållbarhetsutmaningar, utvecklar nya kriterier och höjer ständigt ambitionsnivån.
Det görs genom olika kriterier, fokusområden inom exempelvis kemikalieområdet, cirkularitet, klimat eller råvaror. Det ger företag en möjlighet att välja den märkning som passar deras produkter, tjänster och marknader bäst. Samtidigt får offentliga köpare tillgång till fler tredjepartcertifierade märkningar.
Märkningarnas olikheter ska inte användas för att främst EU Ecolabel ska kunna ställas som krav i upphandlingar när märkningar används. Det blir kontraproduktivt.
Fler märkningar kan ge fler anbud
Konkurrens är viktig och ska även fortsättningsvis vara grunden i upphandlingar. Krav på märkningar behöver inte begränsa konkurrensen. Märkningar enligt ISO 14024 skapar en grund för att standardisera hållbarhetskraven i upphandlingar så att det blir lika för alla anbudsgivare.
Viljan att främja EU Ecolabel i förslaget till förordningen, då EU Ecolabel skulle ha en bredare geografisk spridning inom EU och främja den inre marknaden, det tror jag inte på. Det skulle begränsa konkurrensen och inte driva hållbarhetsarbetet framåt med den kraft som behövs.
Nationella märkningar har en stark nationell kännedom och är inte begränsande att bara användas i dessa länder. Jag får till exempel höra att Svanen är stark i vissa upphandlingar i Europa just för att köpare vill kunna ställa ambitiösa hållbarhetskrav genom märkningar även i deras länder.
Det är ett tecken på att exempelvis Svanen fungerar i resten av EU också och att de nya reglerna behöver tydliggöra vilka andra märkningar som också är tillåtna att ställa krav på.
Hållbarhet i hela livscykeln
En viktig fråga är synen på kopplingen mellan hållbarhetskrav och kontraktsföremålet. Förslaget innehåller ett försök till skrivningar kring livscykelperspektivet och kopplingen till kontraktsvillkoret.
Hållbarheten skapas genom exempelvis hur råmaterial utvinns eller produceras, hur kemikalier används i produktionen, vilka utsläpp som sker från fabriken, hur resurser hanteras eller hur arbetsvillkoren i leverantörskedjan ser ut. Livscykelperspektivet är en skyldighet för märkningar enligt ISO 14024.
Men lagstiftningen behöver anpassas till praxis i den globala handeln genom att göra det tydligt att krav på råvarucertifieringar, etiska policys och liknande är tillåtet att använda sig av. Men också att dessa krav även är tillåtna för märkningar att ställa krav på. På så sätt maximerar vi förenklingssyftet EU vill få till genom den nya förordningen samt användandet av märkningar i upphandlingar.
Att förenkla för alla i hela leverantörskedjan är också viktigt för att effektivisera i hela kedjan. Då kan vi minimera att totalkostnaden för slutprodukten samt inköpspriset skulle öka.
Märkningar förenklar för köparna
Att märkningarnas krav på underliggande certifieringar skulle skapa en otydlighet eller osäkerhet har jag svårt att förstå. Märkningar är bland annat till för att förenkla och effektivisera för köpare att ställa och följa upp komplexa hållbarhetskrav genom hela leverantörskedjan.
Det ska inte ses som en svaghet att märkningar har många olika och långtgående krav. Det är ett tecken på kvalitetssäkring och seriositet.
Ingen köpare har egna resurser att kontrollera hållbart skogsbruk, textilproduktionen, kemikalieanvändning, klimatpåverkan från tillverkningen och sociala villkor i globala leverantörskedjor. Det vore dessutom ineffektivt om alla köpare runt om i EU skulle genomföra liknande kontroller var för sig.
De slutliga reglerna behöver få med en skrivning på att märkningar som följer ISO 14024 är tillåtet att ställa krav på. Det skapar även en tydlighet om likvärdig märkning.
Att märkningen följer standarden ISO 14024 kan kontrolleras genom att märkningen är medlem i Global Ecolabelling Network (GEN), som gör kontroller av märkningen med jämna mellanrum. Alla GEN:s medlemmar finns publicerade på deras hemsida.
Allvar med hållbar upphandling
EU:s ambition att använda offentlig upphandling som ett viktigt styrmedel för en hållbar omställning är välkommet och vi behöver använda våra gemensamma resurser och allas expertkompetenser.
Att stärka konkurrensen, minska upphandlares utmaningar och samtidigt nå hållbarhetsmålen är viktigt. Framtidens regler ska göra det enklare, inte svårare, att använda märkningar som grund för en hållbar upphandling.
TEXT: Lena Mårdh, hållbarhetsexpert inom offentlig upphandling och projektledare på Miljömärkning Sverige AB (Svanen och EU Ecolabel)
