Klimat, miljö, djuromsorg, människors hälsa samt sociala och arbetsrättsliga aspekter är de områden som den tidigare regeringen S-MP hann presentera som prioriterade samhällsintressen innan senhöstens regeringsturbulens.
Den promemoria som gått ut på remiss – med sikte på ny lagstiftning från 1 juli nästa år – bygger på att upphandlade myndigheter blir skyldiga att beakta nämnda samhällsintressen.
Reformen ”bör görs till ska” välkomnades under SKR:s paneldiskussion – om än med påpekanden om att ett antal utmaningar följer med skärpta hållbarhetskrav.
-Frågorna behöver sättas lite i perspektiv. Det ser väldigt olika ut där många kommit långt, men där vi även har små och medelstora kommuner med en ensam upphandlare som kan ha ansvar för kanske en avtalsdatabas på 700 avtal och både ska ställa krav och följa upp dem.
-I sådana organisationer behövs resurser och stöd för att kunna genomföra arbetet på ett effektivt sätt, sade Karin Peedu, upphandlingsstrateg på SKR (Sveriges kommuner och regioner).
Pauline Göthberg, nationell samordnare vid regionernas kansli för hållbar upphandling, lyfte fram behovet av ökad samverkan när förväntningarna på att upphandla hållbart ökar.
-Med ökade hållbarhetskrav ökar kompetenskraven på upphandlare. I det sammanhanget är det viktigt att samarbeta med andra funktioner inom sin organisation. Jag tror inte att upphandlare kan bli expert inom alla områden utan man behöver plocka in kompetens.
Med en historisk tillbakablick beskrev Peter Nohrstedt, hållbarhetschef på Adda, regeringsförslaget mer som ett skifte från en andra fas till en tredje. Först i början av 00-talet gav EU-domstolen klartecken till att ens ställa hållbarhetskrav.
-Vi kunde få en hel hord med jurister emot oss när vi ville ställa miljökrav, exempelvis på kemikalier och fordon. De mothugg vi fick var att det inte ansågs proportionerligt och att det inte stod någonting i gällande direktiv och lagstiftning att man ska eller får ta hänsyn till miljön.
-Så det har varit en lång resa på över 20 år från aj, aj, det här någonting som katten släpat in till oj, det här är jättebra, det är till och att vi måste, vi ska.
Peter Nohrstedt beskrev hur de sju medarbetarna på Addas hållbarhetsavdelning har fullt upp med att bidra med sin kompetens i arbetet med ramavtal.
-Det tar tid och kräver kompetens. Det gäller inte minst i analysfasen inför en upphandling, men även hantverket med att ta fram alla krav och att som hållbarhetsstrateg vara tillgänglig för ofta många frågor under anbudsprocessen och bedöma de bevis som leverantörer skickar in.
Han pekade på effektiviseringsmöjligheter i uppföljningsfasen.
-Det är oerhört viktigt att ha en modell och systematik för att följa upp avtalen. Självskattningsenkäter kan vara en bra lösning och rent allmänt ser jag möjligheter till mer samarbete på områden. Leverantörsbasen är densamma, men ofta springer 5-6 aktörer på samma boll i stället för att dela resultaten. Här finns effektiviseringsvinster som både köpar- och säljarsidan skulle gilla om man kan samverka mer, sade Peter Nohrstedt.
För att öka kunskaperna inför eventuellt ny lagstiftning har SKR, Adda och Regionernas kansli för hållbar upphandling tagit fram en särskild e-utbildning om hållbar upphandling som har en bred målgrupp – exempelvis upphandlare, beställare, politiker och jurister.
