Sedan några månader är han chefsjurist på Arratech, ett av de företag som har avtal med statliga Digg om att leverera tekniska tjänster för e-fakturering inom Peppol-nätverket.
Det är utvecklingssteget efter e-fakturering inom offentlig sektor som Robin Anderson Boström ser som ett exempel på svenska politikers saktfärdighet.
– EU har öppnat dörren för att medlemsländerna själva får bestämma om de vill införa ett nationellt e-fakturaobligatorium. Det här har verkligen fått fart på många – en majoritet av EU-länderna är på väg i den här riktningen. Men i Sverige ser jag ingen politisk viljeyttring och det är särskilt märkligt utifrån att flera myndigheter och Svenskt näringsliv trycker på för att en utredning ska tillsättas, säger Robin Anderson Boström.
Vad blir konsekvensen?
– Att man missar en fantastisk möjlighet att införa samma faktureringsstandard för näringslivet och det offentliga. De länder som tar chansen gör det betydligt smidigare för företagen att satsa på affärer med det offentliga.
Robin Anderson Boström tillägger att EU-politiken ska ses i ljuset av ett nytt momsdirektiv, Vida, med skärpt regelverk från 2030 kring fakturering för att inte minst motverka de omfattande momsbedrägerier som förekommer inom EU.
– Det är viktigt för svenska politiker att förstå att de EU-regler som gäller nu är lite av en uppvärmning för det som introduceras om några år. Då kan man inte nöja sig med att Peppol har etablerats inom offentlig sektor.
Arratech är ett av 25 svenska företag som har certifiering som så kallad service provider inom Peppol.
– Vi sätter upp kommunikationsnoder, så kallade accesspunkter, så att två olika affärssystem kan kommunicera med varandra. Exempelvis att en offentlig köpare som sitter i ett system kan ta emot fakturan från säljaren i ett annat system.
Vad fick dig att ta steget över till det privata?
– Jag kände väl att jag ville jobba mer praktiskt och lösningsorienterat. Med åren har jag också blivit alltmer intresserad av data och teknikutveckling. Än så länge är jag ensam jurist på företaget, så lite annorlunda är det med utvecklare och programmerare som kollegor. Men det är en rolig miljö.
Robin rekryterades från SKR, Sveriges kommuner och regioner, där han jobbade i två omgångar, totalt tio år. Han gjorde även ett ”mellanspel” på Upphandlingsmyndigheten under fyra år.
På Upphandlingsmyndigheten arbetade han med att skriva vägledning för ESPD, den egenförsäkran som leverantörer lämnar in som intyg.
Att sedan ta sig an en samlad leverantörskontroll som hjärtefråga blev ett naturligt steg.
– Jag vill lösa problem – inte hantera symptom. Och ESPD är just det senare, någonting som man skulle kunna slänga i papperskorgen om det fanns ett centralt register som samlar viktig data kring leverantörer. Att i princip bara trycka på en knapp och få ut all information.
Den statliga leverantörskontrollutredning som presenterades 2023 har en hel del avtryck från Robin.
– Jag hade SKR:s mandat att i princip heltid under ett kvartal, våren 2021, lobba för den här funktionen och satt även med som expert i utredningen. Jag tycker att vi landade i riktigt bra förslag till lösningar utifrån det mandat som gavs.
Robin Anderson Boström betonar att utredningsförslaget var en form av ”basplatta” för att minska upphandlares administration.
– För att systemet verkligen ska bidra till att bekämpa välfärdsbrottslighet behöver det vidareutvecklas, vilket jag utgick från skulle vara i utredningsfas vid det här laget. Istället väntar vi fortfarande på att basplattan ska färdigställas av Bolagsverket, något som förväntas vara klart först 2028.
– Det är frustrerande att det tar så lång tid. För mig är det faktiskt en gåta. Politiker kan inte sluta prata om välfärdsbrott och digitalisering, men ändå är man inte i mål med ett system som skulle göra stor nytta, säger Robin Anderson Boström.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer