Miljöledningssystem är sannolikt det vanligaste miljökravet och därför ett bra sätt att ta pulsen på miljökrav i upphandlingar.
Det anser företaget Tendium som med hjälp av AI har gått igenom samtliga upphandlingar som publicerades 2022. Totalt har omkring 18 000 upphandlingar och 200 000 dokument analyserats.
Av rapporten framgår att endast 47 procent av upphandlingarna hade krav på miljöledningssystem.
Bostadsbolag och offentligt ägda bolag ställde oftare krav på miljöledningssystem, medan kommuner och regioner låg nära totalsnittet. Statliga myndigheter ställde krav i endast 29 procent av upphandlingarna.
Krav på miljöledningssystem ställdes oftare i upphandlingar av varor och tjänster med en direkt miljöpåverkan. Bland varor och tjänster med lägst andel krav på miljöledningssystem fanns bland annat utbildning och sjukvård.
Regeringen arbetar för närvarande med en översyn av den nationella upphandlingsstrategin och förordningen om miljöledning i statliga myndigheter. Översynen görs mot bakgrund av en rapport från Riksrevisionen, där miljöhänsynen vid statliga upphandlingar kritiserades.
-Offentlig upphandling har länge lidit av brist på insyn och högkvalitativ data. Med den här rapporten hoppas vi ge lagstiftare, offentliga aktörer, opinionsbildare och leverantörer till offentlig sektor en tydlig bild av nuläget, säger Hannes Dernehl, vd på Tendium.
T
47% är förmodligen för mycket redan där. Miljöledningssystem är en väldigt hög kvalitetsnivå som inte alls passar för alla upphandlingsområden. Faktum är att direktivet kravställer i ordningen:
1) EMAS
2) Andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45…
3) Andra miljöledningssystem som bygger på miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder och är certifierade från organ som har ackrediterats för uppgiften.
Problemet är bara att direktivets skrivelse utesluter ”eller likvärdig” skrivelsen eftersom listan är uttömmande. Det är EU-kommissionen som avgör vad som ryms under ”2” ovan, vilket hittills varit i praktiken noll alternativ. Under ”3” finns ISO 14001. Glöm att likaklassa övrigt.
—
Sättet att kringgå EU:s strama regler är att sätta in miljökraven i de tekniska kraven eller som särskilda kontraktsvillkor.
—
Med andra ord: Miljöledningssystem ska absolut inte in i fler upphandlingar. De blir enormt undanträngande inom större delen av upphandlingsområdena och de har en extra undanträngande effekt på mindre företag eller nya leverantörer till den offentliga marknaden.
Lägg istället ned tid på handgripliga hållbarhetsguider över hur man kan:
1) Kravställa miljö och hållbarhet.
2) Utvärdera miljö och hållbarhet som tilldelningskriterium / BÖR-krav.
3) Skriva särskilda kontraktsvillkor för miljö och hållbarhet, enligt best practice.
4) Jobba bättre med uppföljning av miljö- och hållbarhetskrav.
—
Sedan ska förstås myndigheter kravställa en lämplig/proportionerlig nivå i enlighet med den ambitionsnivå de kan ta vara på. Det förutsätter en utvecklad hållbarhetsfunktion som jobbar aktivt med uppföljning, scorecards / nyckeltal / statistik för återrapportering, samt har en uppdaterad miljöplan. Är inte hållbarhetsfunktionen resurssatt på rätt sätt och finns det inte en strategisk plan bakom en hög hållbarhetsambition finns det inte någon vits att kasta skattepengar i sjön på krav som riskerar att aldrig följas upp och som därmed skulle kunna generera oseriösa / falska anbud.
Stek
Kan bara hålla med T ovan.
Dessutom låter det för mig som en osannolikt hög siffra baserat på min egenerfarenhet av hur vanligt detta är i upphandlingar.