I målet, gällande ett ramavtal för olika asfaltsarbeten, har Vallentuna kommun och Svevia varit motparter under en process där domstolarnas bedömningar svängt fram och tillbaka.
Kommunen fick rätt som upphandlande myndighet i förvaltningsrätten, förlorade i kammarrätten och ges nu återigen rätt i HFD.
I upphandlingen begärde Vallentuna kommun ett pris per enhet (à-pris) för olika mängdintervall med en utvärderingsmodell som byggde på att få fram en jämförelsesumma där ramavtal skulle ingås med den leverantör som hade lägsta summan.
Kommunens ställde som ett obligatoriskt krav att à-priset för ett större mängdintervall inte fick vara högre än priset för ett mindre intervall för samma typ av arbete.
I domstolarna har Vallentuna kommun motiverat kravet med att det säkerställer marknadsekonomiska principer för att få bästa möjliga villkor och att det motverkar osund strategisk anbudsgivning.
Svevia hade angett ett högre à-pris för större mängdintervall och fått anbudet förkastat med hänvisning till bristande kravuppfyllelse.
Enligt Svevia har utvärderingsmodellen stora likheter med den golvprismodell som är otillåten enligt rättpraxis sedan ”golvprisdomen”, HFD 2018 ref. 50.
Att företaget uteslöts utan ett så kallat kontradiktoriskt förfarande – där leverantören får en möjlighet att förklara sin prissättning – står i strid med lagbestämmelser om onormalt låga anbud, enligt Svevia.
Men HFD ger Vallentuna kommun rätt och betonar att den upphandlande myndigheten har relativt stor frihet att bestämma obligatoriska krav om dessa bygger på att leverantörerna behandlas på ett likvärdigt sätt.
Golvprisdomen från 2018 slår fast att obligatoriska krav inte får ställas på ersättning till en viss lägsta nivå.
Men HFD pekar på avgörande skillnader i målet med Vallentuna kommun och Svevia som parter.
Ingen nedre gräns anges för priser som får offereras och hindar därför inte konkurrens i den delen.
Kommunen har inte heller konstruerat kravet på ett sådant sätt att det leder till att onormalt låga anbud förkastas automatiskt.
HFD:s samlade avgörande är därför att Vallentuna kommuns krav inte strider mot likabehandlingsprincipen eller bestämmelserna om onormalt låga anbud och att man gjorde rätt som förkastade Svevias anbud.
