Intensiv debatt om materielkaoset

Socialdemokratiska ledarskribenter lyfter gärna fram ägarfamiljen bakom Apotektjänst. ”Vad är detta?” undrar en häpen Göran Greider i Dala Demokraten med bas i en av fem regioner som berörts av leveranskaoset.

“När jag och många med mig nyligen fick klar för mig vad detta företag – Apotekstjänst AB – är för något var det minst sagt en smula chockerande. Entreprenörsfamiljen Versteegh som driver företaget har således tidigare sysslat med att leverera brasved till våningar på Östermalm i Stockholm, sälja videofilmer och – om jag minns rätt – glass. De ska också som en extra merit ha drivit en bensinstation i Sandhamn i Stockholms skärgård.”, skriver Göran Greider.

Han fortsätter:

”De ansvariga i regionerna har det naturligtvis inte lätt. De kämpar nu hårt för att lösa eländet. Men sanningen är förstås den att de ständigt är tvungna att leta efter billigare alternativ vid upphandlingar eftersom de samhällsresurser som i vårt fantastiska skattesänkarsamhälle går till sjukvården inte ökar alls i relation till de växande behoven. Jakten på de billigaste alternativen leder sannolikt till att kortsiktigheten tilltar och möjligheterna till långsiktig planering avtar.”

Aftonbladets Pernilla Ericson beskriver Apotekstjänst som ett säkerhetshot och kräver att avtalet rivs och att vården bygger upp beredskapslager:

”I det avmonopoliserade, borgerliga helvete där lägsta bud gäller måste det finnas en trygg lägstanivå. Materialbrist drabbar Sverige som om vi låg i krig. Det är enkelt att dra kopplingar till säkerhetspolitiken och den förberedelse man talar om där. I upphandlingarna måste det finnas beredskapslager som motsvarar flera månaders förbrukning. Det kräver erfarna leverantörer.”, framhåller Aftonbladets ledarsida.

Dagens Nyheter menar att materielkrisen kan leda till en nyttig diskussion om Sveriges beredskapsförmåga

”För om det finns något positivt att säga om haveriet runt Apotekstjänst så är det att det har blivit smärtsamt tydligt exakt hur oförberedda på en kris också de allra viktigaste samhällsinstanserna i Sverige är. 

I fallet med Apotekstjänst har det gällt fem regioner som inte höll sig med egna lager. När de i början av oktober bytte till en ny leverantör av medicinskt materiel, och den leverantören inte klarade av sina åtaganden, fanns det därmed inga förråd att tillgå. ”, skriver DN.

Expressen driver en liknande linje och jämför med Finland som har en betydligt högre beredskapsnivå:

“Sjukhusen är sårbara oavsett kvaliteten på Apotekstjänst och på själva upphandlingen. Hela systemet bygger på principen ”just in time”, JIT, som innebär att man tar lätt på lagerhållning och förlitar sig på att kompresser och kanyler levereras exakt när man behöver den. 

Det är en aningslös och ansvarslös ”vackert väder”-filosofi som är symptomatisk för Sverige. Vår beredskap tenderar att vara usel.”, skriver Expressen.

På webben skriver nyliberala Timbros Emanuel Örtengren att regionerna har det yttersta ansvaret:

”I upphandlingens förfrågningsunderlag fanns ett krav på att leverantören tidigare ska ha distribuerat en tillräcklig mängd sjukvårdsmateriel, motsvarande en årsomsättning på över 100 miljoner kronor. Apotekstjänst har dock bara levererat dosförpackade läkemedel, men inte sjukvårdsmateriel. Apotekstjänst vann alltså upphandlingen trots att man inte uppfyllde detta krav. I exempelvis Uppsala gjordes inte heller en ordentlig riskanalys för vårdproduktionen (UNT 16/10), utan politikernas och tjänstemännens fokus låg ensidigt på att Apotekstjänst lade ett lägre bud än konkurrenterna.”, argumenterar Örtengren.

Liberala Kristianstabladet kallar det hela ett politiskt upphandlingsslarv genom ensidig fokusering på lägsta pris:

“I grunden är det bra att politiker vill hålla nere kostnader genom att inte vidga spenderbyxorna i onödan. Men upphandlingar handlar alltid om en samlad bedömning. Även om en prislapp ser lägre ut för stunden kan den stora kostnaden bli betydligt högre i praktiken.”, skriver tidningen.

I centerpartistiska Norrtälje Tidning menar Reidar Carlsson att regeringen har ett ansvar genom att dra frågan om ändringar av LOU i långbänk.

”När Ardalan Shekarabi 2014 blev civilminister i S-MP-regeringen fick han ansvaret för offentliga upphandlingar. Han pekade då på de stora problem alla överklaganden orsakar och lovade att skriva om lagen.

Fem år senare har inget hänt. En utredning föreslog dock i fjol sommar bland annat att den som överklagar en upphandling skall få betala en avgift på 7 500 kronor och att den som förlorar ett överprövningsmål i domstolen skall få betala den vinnande partens processkostnader.

Skandalen kring Apotekstjänst visar att detta inte är tillräckligt. Lagen om offentlig upphandling måste skrivas om så att det i praktiken, och inte bara i teorin, går att ta hänsyn till kvalitet och inte bara till pris.”, skriver Carlsson.

Dagens Industris Lotta Engzell-Larsson ser inte Apotekstjänstfallet som någon engångshändelse utan menar att åratal av misslyckade offentliga upphandlingar fokuserat på pris istället för kvalitet.

”Priset styr i slutändan därför att det är det enda objektiva kriteriet. Målet är att få ett marknadsmässigt pris och undvika korruption. Men starten på all upphandling är förstås vad man vill uppnå och även entreprenörens möjligheter att leverera. LOU säger att ”När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas”. Vidare ”Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten begära att leverantören förklarar det låga priset eller kostnaden.” Den senaste paragrafen borde ha aktiverats när Apotekstjänst kom in med ett bud som låg 23 procent under tidigare entreprenörens.”, skriver DI.