Upphandlingsbranschen tar ständiga kliv framåt, med nya YH-utbildningar, traineeplatser och andra satsningar som är ägnade att ge samtliga upphandlingshjältar därute bästa möjliga förutsättningar för att lyckas i sina uppdrag. Det är en positiv utveckling. I många historier beträffande utvecklingsområden stöter dock hjälten i ett tidigt skede på någon form av motgång. Pendeln slår tillbaka – snabbt och hårt.
Avtalsskrivningen är ett sådant område, som tyvärr ofta blivit styvmoderligt behandlat och i det stora hela närmast är eftersatt. Det kan bero på många orsaker, men begränsningen vad gäller tid, resurser och kompetenser torde inte vara helt ovanliga skäl.
Konsekvensen blir avtal som är svåra att tillämpa i praktiken eftersom de inte är anpassade till det specifika behovet, utbudet eller föreliggande förutsättningar och omständigheter. Vi ser fortfarande exempel på avtal som återanvänts och knapphändigt ändrats. Avtalsskrivning handlar inte bara om rätt hänvisningar, definitioner, enstaka paragrafer och texter. Trots det i sammanhanget klassiska uttrycket ”the devil is in the detail” handlar det om en förmåga att se helheten, lyfta blicken och reglera verkligheten.
Allt måste hänga ihop. I ett avtal finns det många kapitel, avsnitt, paragrafer och meningar som har kopplingar till varandra. Det är inte rena hänvisningar vi talar om, utan olika typer av beroenden, förutsättningar och specifika omständigheter. Det är därför sällan möjligt att endast ta bort, lägga till eller ändra i delar av avtal utan följdändringar och att återigen se till helheten utifrån de förändringar som gjorts.
De värsta problemen är inte slarviga hänvisningar eller definitioner eftersom de ofta någorlunda går att rekonstruera, sätta i ett sammanhang, förstå och reparera. De verkliga problemen uppstår när det blir svårt att utröna innebörden av motstående, ologiska, ofullständiga eller rent av helt felaktiga regleringar. För dessa situationer blir det tämligen svårt att rekonstruera, förstå avtalets syfte och partsvilja.
För att undvika dessa typer av undermåliga avtal är det nödvändigt att förstå juridiken bakom och att kunna se helheten. Här borde rädslan för att göra fel snarast vara större än vad den verkar vara i dag. För att i möjligaste mån undvika tolkningsproblem och i en förlängning segslitna tvister och i värsta fall kostnader behöver avtal bli mer, ja, vågar vi säga, juridiska.
Det finns inga heltäckande avtal, och även om det fanns det skulle de förmodligen inte vara ändamålsenliga, just av den anledningen. Juridiken i ett avtal måste vara balanserad, tydlig och flexibel utifrån båda parters förutsättningar och omständigheter. I förlängningen skulle alla parter tjäna på bättre avtal. Oberoende av vad andra påstår är det vår uppfattning att juridiken spelar en av huvudrollerna (förhoppningsvis protagonisten) i filmen om bättre affärer.
