Hela samhället förväntas idag ta ett ansvar för beredskapen och kommunerna får nu enligt ett lagförslag ett större ansvar för samhällsberedskapen. Konkret handlar det om att varje kommun ska se till att det finns beredskapsåtgärder för invånarna och att samhällsviktiga verksamheter upprätthålls. Detta behöver då i många fall upphandlas.
Ett viktigt område för att en kommun ska fungera även i ett krisläge är handeln. Människor måste kunna köpa mat, drivmedel och andra varor för att klara sig. En av lärdomarna från kriget i Ukraina är att kontanter har en avgörande betydelse, särskilt i början av ett allvarligt krisläge. Det berättade Ukrainas centralbankchef vid ett besök i Sverige häromåret.
Kommunerna har genom sin ekonomiska styrka ett kraftfullt verktyg att värna kontanterna och kontantservicen. I sina upphandlingar av banktjänster skulle de kunna ställa krav på att banken ska ha lokal kontantservice för både företagen och sina invånare. Idag är det bland bankerna bara de fristående sparbankerna som har en riktig kontantservice. Med ett skarpt kontantkrav i de kommunala upphandlingarna skulle antalet banker som hanterar kontanter sannolikt bli betydligt fler.
Bankerna har tyvärr gjort oss mer sårbara genom sin digitalisering och avskaffandet av kontanter. Allt ska bli effektivare, snabbare och de vill tjäna mer pengar. Samtidigt skapar det kontantlösa samhället stora problem för vår samhällsberedskap. Om betalsystemen brakar ihop blir det snabbt en svår samhällskris.
Civilförsvarsförbundet har tidigare tagit fram ett krispaket för handeln. De viktigaste delarna i detta är reservsystem för el, utbildning av personalen samt analoga betallösningar, alltså kontanthantering.
För att ett krispaket ska vara möjligt att införa behöver alltså kontanterna finnas kvar och fungera som betalmedel. Kommunerna borde därför, som en del i sitt beredskapsansvar och i enlighet med vad Riksbanken och Myndigheten för civilt försvar rekommenderar, bidra till att värna kontanterna som betalmedel.
Med kontanter kan människor förlita sig på att det går att köpa förnödenheter. Risken för panikåtgärder minskar, liksom risken att den som kan roffar åt sig eller i värsta fall plundrar butikerna. Finns inga kontanter blir ett krisläge snabbt ännu farligare.
Ett kontantkrav på bankerna skulle därför vara ett självklart och välriktat steg i att uppfylla de nya beredskapskraven som kommunerna nu står inför.
TEXT: Anna-Maria Axelsson, ordförande Sveriges Civilförsvarsförbund, och Björn Eriksson, ordförande Kontantupproret
M
Finns det ingen gräns för hur många bredare samhällsproblem kommunerna förväntas lösa genom dyra avtal? Nu ska tydligen även bankernas brist på ansvar i civilberedskapen lösas genom att kommuninvånares skattepengar går till onödigt dyra banktjänster. Ett sådant här krav, som kommunernas verksamheter otroligt sällan själva har behov av, skulle bara innebära att merkostnaden för en banks kontanthantering lokalt, om de nu inte redan har sådan, skulle läggas på kommunens avtal. En annan, effektivare, lösning vore väl lagstiftning i frågan, så får bankerna fördela ut eventuella merkostnader på samtliga kunder istället för att kommunerna ensamma ska ta notan.