En konsultmäklare samlar enkelt uttryckt många konsulter under ett gemensamt ”paraply” för att sedan förmedla tjänster till beställare efter deras behov.
I Sverige har det, till skillnad mot i många andra länder, inte varit så vanligt med konsultmäklare. I stället har det vuxit upp stora konsultföretag som tillhandahållit många olika slags konsulttjänster.
Dessa företag finns kvar, men under de senaste tio åren har det även etablerats flera konsultmäklarföretag varav några har vuxit betydligt under de senaste åren.
I spåren av konsultmäklarnas etablering och snabba tillväxt ställs allt oftare frågan: Är konsultmäklarnas verksamhet tillåten enligt upphandlingsbestämmelserna eller inte?
Joakim Lavér från advokatbyrån Hannes Snellman vill inte spekulera i vilken slutsats Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten kommer att presentera i mitten av januari, men han konstaterar att det finns både för- och nackdelar med konsultmäklare.
Mindre administration och bättre koll på kostnader är några argument för konsultmäklare.
– Det framhålls ofta att beställare slipper den administrativa process det innebär att hitta rätt konsult om de anlitar en konsultmäklare. De får dessutom bättre kontroll på sina kostnader eftersom mäklare oftast förmedlar konsulter till en fast tariff med maxtak, säger han.
– Ett annat argument från förespråkarna är att konsultmäklarna ofta har god blick över marknaden och att de därför lättare kan förmedla rätt kompetens för ett givet uppdrag.
För det tredje öppnar mäklarna en möjlighet för små konsultföretag och enmanskonsulter att kunna leverera tjänster till stora beställare, eftersom det kan vara svårt för små företag och enskilda konsulter att på egen hand delta i stora beställares upphandlingar som ofta är både komplexa och resurskrävande.
En vanlig invändning mot konsultmäklare är att det redan finns en väl fungerande konsultmarknad och att ett användande av konsultmäklare är konstlat. Vissa menar också att alla underkonsulter som konsultmäklaren förmedlar till beställaren måste vara upphandlade av beställaren enligt Lagen om offentlig upphandling, LOU, för att kunna mäklas.
Detta är, enligt Joakim Lavér, en möjlig tolkning men samtidigt finns det exempel från andra branscher där detta inte tycks gälla, exempelvis försäkringsmäklar- eller resebyråbranscherna.
Andra invändningar handlar om bristen på transparens. Eftersom konsultmäklare inte omfattas av offentlighetsprincipen innebär detta att konsultmäklarens urval av konsulter inte är offentligt, vilket i sin tur öppnar för att beställaren vid varje enskilt uppdrag i praktiken fritt kan välja konsult.
Detta är något som, enligt Joakim Lavér, inte torde vara tillåtet men som på grund av den bristande insynen kan vara svårt att kontrollera.
För några år sedan skrev Konkurrensverket av ett klagomålsärende som rörde Storstockholms lokaltrafiks upphandling av konsultmäklaren Zerochaos med motiveringen att ”en upphandlande enhet har en tämligen långtgående möjlighet att själv välja vad som ska upphandlas så länge behovet för vad som ska upphandlas inte definieras på ett diskriminerande sätt. KKV konstaterar också att en upphandlings konstruktion inte får vara ett konstlat upplägg i syfte att kringgå bestämmelserna på området”.
Joakim Lavérs uppfattning är att många av dagens konsultmäklare har konsulter knuta till sig, samtidigt som de har möjlighet att plocka in nya om beställaren efterfrågar kompetens som saknas.
– Att anlita en konsultmäklare kan vara riskfyllt eftersom lagen är svårtolkad och ingen vet exakt vad man får och inte får göra, säger han.
Han tillägger att det även finns vissa frågetecken beträffande civilrättsliga frågor.
– Alla mäklare har ett visst försäkringsskydd kopplat till uppdragen, men hur garanteras beställaren att skyddet svarar mot de risker som är förenade med uppdragen? Vissa komplicerade tjänster som till exempel revisions- och managementkonsulttjänster kan få oerhört kostsamma konsekvenser om de inte sköts på ett korrekt sätt, funderar han och fortsätter:
– Tanken är att ansvarskedjan ska hålla ihop men i praktiken torde konsultmäklarens ansvar vara begränsat och det är inte säkert att deras ansvarsförsäkring täcker de risker som är förknippade med ett visst uppdrag. Konsultmäklaren torde också sakna kontroll över enskilda konsulters dagliga arbete. Vem står för kostnaderna om det går snett? Vem tar ansvar om en konsultmäklare går i konkurs?
Joakim Lavérs råd till beställare är att noga kontrollera hur ansvarsbestämmelser ser ut och att kanske inte handla upp alla typer av konsulttjänster inom ett och samma avtal.
Som moderator vid Upphandling24:s debatt om konsultmäklare den 16 februari på juridikkonferensen i Umeå räknar han med att de utredande myndigheternas uppfattning kommer att prägla innehållet i diskussionerna.
– Om Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten kommer fram till att konsultmäklare är tillåtna i någon form, kommer debatten troligen att handla om hur man säkerställer att urvalet av underleverantörer sker transparent, säger han och tillägger att detaljerna i regelverket sannolikt måste utmejslas i domstol.
Birgita Klepke
