Upphandling ses oftast ur ett nationellt perspektiv. Även om våra lagar och regler är baserade på EU:s upphandlingsdirektiv och svenska domstolar följer EU-domstolens utslag, väntar för de flesta ändå en nationell karriär där man jobbar med företagets eller myndighetens egna inköp – på svenska.
Min karriär inom upphandling började 2005 vid Verket för högskoleservice (VHS). Även om jag hade sett framför mig att jag skulle jobba internationellt tänkte jag just då inte så mycket på det – jag var mest nöjd över att ha fått ett jobb.
Idag, tjugo år senare, håller jag på att avsluta mitt jobb som upphandlingsansvarig på Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC). Det är EU:s smittskyddsmyndighet, baserad i Solna. Jag har lyckats ta steget från en nationell upphandlingskarriär till en internationell (i alla fall på europeisk) nivå.
Det svåra är att inte ge upp när man fått avslag om och om igen
För mig var nog det svåraste steget det första, nämligen att skriva ihop ett CV och ett personligt brev och börja skicka ut det. Jag hade förvisso studerat utomlands och hade ändå bra engelska, men att skriva ned att man kunde arbeta och diskutera på engelska kändes märkligt, jag hade ju inte testat på riktigt. Så här i efterhand vet jag att svenskars engelska är bland de bästa i EU. Som sökande ska man komma ihåg att språk och tekniska kunskaper kommer att testas genom intervju och kanske skriftligt prov. Min inställning är att man ska försöka – om arbetsgivaren inte tycker man är bra nog, sållas man bort under processen.
Jag har sökt massor av tjänster inom EU-administrationen. En fördel är att det är standardiserat och man måste använda sig av Europass CV-mall. Många institutioner och myndigheter inom EU har egna ansökningsformulär, men om använder man sig av Europass går det ganska smidigt att anpassa eller klippa/klistra sina formuleringar in i formuläret.
Jag har dock lärt mig att stavning, formuleringar och att anpassa sin ansökan till myndigheten och jobbet man söker, är viktigt. Lediga tjänster får mängder av ansökningar och generiska, felstavade eller slafsiga ansökningar går inte vidare.
Sen handlar det om att söka, söka och söka. Det låter kanske enkelt och det är det också. Det svåra är att inte ge upp när man fått avslag om och om igen, utan att man inte riktigt förstår varför. Men om man uppfyller alla kraven och enträget fortsätter söka så kommer man till slut att få napp och komma vidare till intervju. Gör man det, ja då har man i alla fall kommit en bra bit på vägen.
När man väl har tagit sig igenom ansökningsprocessen finns det många andra hinder på vägen mot en internationell karriär: nytt arbetsspråk, annan administrativ kultur, annat regelverk, hierarki och liknande. Regler och processer kan man lära sig, men för de kulturella hindren måste man vara villig att anpassa sig har jag märkt. Jag tror att man måste ställa in sig på att vara nyfiken och kunna lyssna in.
Ett roligt exempel är hur nykomlingar ofta inte förstår att man måste hitta andra gemensamma nämnare än nationella, jag har till exempel inte läst spansk ungdomslitteratur, vilket gör att jag inte förstår sådana referenser. Eller mina italienska kollegor som ser ut som frågetecken när jag direktöversätter svenska ordspråk: That’s ok, it’s not a cow on the ice.
Men det finns också många hinder på det icke-arbetsmässiga planet, ens partner måste kunna hitta jobb, hur gör vi med skolor och barnomsorg, familj och vänner kommer med ens långt bort och sen har man ekonomiska åtaganden med hus och sommarstuga…
Varför söker man sig ut att arbeta internationellt då, när det bara verkar vara svårigheter? För mig var den internationella drömmen för att resa och se världen, jobba med kollegor från andra kulturer, bli bättre på språk men kanske också bidra till bättre global samhällsutveckling.
Jag har nu kommit vidare på min resa och mitt nästa steg är upphandlingschef för internationella monetära fonden (IMF) i Washington D.C, USA. IMF:s upphandlingsregler är varken direktiv eller nationellt lagstyrda. De är i stället baserade på interna regler och föreskrifter samt sammanlänkade med upphandlingsreglerna för den andra Bretton Woods institutionen: Världsbanken.
TEXT: Peter Carlberg
