Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 18 december 2015 (KamR Gbg_4845-15) kommit fram till att krav på ekonomisk stabilitet och finansiell styrka, som i den aktuella upphandlingen skulle styrkas av kreditvärdighet om minst betyget 3 hos kreditupplysningsbolaget UC inte var uppfyllt när en anbudsgivare i stället åberopade kreditvärdet 98 hos Creditsafe i Sverige.
Anledningen till detta var att kreditupplysningsbolagen, ostridigt, använder olika information för att fastställa företags kreditvärdighet. Kammarrätten ansåg därför att ett kreditvärde på 98 (av max 100) hos Creditsafe inte motsvarade minst riskklass 3 hos UC. Kreditvärde 98 hos Creditsafe motsvarade således inte minst riskklass 3 hos UC.
Enligt Kammarrätten i Göteborg är alltså inte möjligt att uppfylla ett krav på viss rating hos ett specifikt kreditvärderingsinstitut genom att hänvisa till annan rating, eftersom olika ratings inte motsvarar varandra. I praktiken innebär detta att det är svårt att ange ”eller likvärdigt” efter ett krav på viss rating, eftersom kreditvärderingsinstitutens olika ratings inte per automatik är likvärdiga.
Däremot går det förstås att ange ett antal olika ratings/kreditvärderingsinstitut som kan åberopas av anbudsgivaren för att uppfylla kravet på ekonomisk ställning – på det sättet möjliggör man för så många anbudsgivare som möjligt att kunna delta i upphandlingen och öppnar upp för effektiv konkurrens.
En annan konsekvens av domen är att det bli än viktigare att öppna upp för alternativa möjligheter att styrka viss ekonomisk lämplighet än bara via rating från ett eller några specifika kreditvärderingsinstitut. Annars riskerar konkurrensen att begränsas på ett onödigt och otillbörligt sätt.
Det kräver i sin tur även att upphandlande myndigheter och enheter måste sätta sig in i hur de olika instituten utför sin prövning för att kunna ställa icke-konkurrensbegränsande krav.
Apropå konkurrensbegränsning, kan även nämnas att Kammarrätten i Stockholm den 13 januari 2015 ansåg att det i en upphandling av webbaserat upphandlingsstöd som genomfördes som ett öppet förfarande, var oproportionerligt att ställa krav på att anbudsgivare minst skulle ha ratingen 4 hos UC. Kravet ansågs inte vara nödvändigt för att uppnå kravets syfte, dvs. att säkerställa att ansvarig leverantör har kapacitet för att genomföra hela uppdraget, med hänsyn till upphandlingens omfattning och innehåll.
Domen måste förstås läsas i sitt sammanhang, och det går inte att säga att det generellt är förbjudet att ställa upp krav på rating 4 hos UC, men domen är enligt oss en indikation på att det är viktigt att lägga kravnivån på en rimlig nivå och att inte i onödan begränsa möjligheten att delta i upphandlingar.
