Kartläggningen (pdf) visar att det finns behov av att öka kompetensen, både när det gäller hur valmöjligheter och den enskildes delaktighet kan stärkas vid upphandling av hjälpmedel. De ser även brister i hur upphandling av välfärdsteknik genomförs.
Enligt myndigheten skulle många, särskilt små kommuner, kunna samordna upphandlingen av dessa produkter och då förbättra möjligheterna att utveckla välfärdstekniken.
– Här har Upphandlingsmyndigheten en viktig funktion att fylla som stöd för upphandlare av dessa ofta ganska tekniskt avancerade hjälpmedel. Teknik och digitala tjänster får en allt större roll i våra liv och för personer med funktionsnedsättningar kan välfärdsteknik innebära förbättrade möjligheter i det dagliga livet, säger generaldirektör Ann-Christin Nykvist.
Upphandlingsmyndigheten skulle kunna bidra till att öka kunskaperna hos huvudmännen om den enskildes möjligheter att påverka valet av hjälpmedel vid offentlig upphandling. Upphandlingsmyndigheten avser att under 2016 ta fram en vägledning om upphandling av hjälpmedel och välfärdsteknik.
Så här definierar myndigheten de termer som används:
Hjälpmedel – individuellt utprovad produkt som syftar till att bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet genom att kompensera en funktionsnedsättning.
Förskrivning – åtgärd för att förse en person med hjälpmedel för det dagliga livet.
Välfärdsteknik – digital teknik som syftar till att bibehålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få en funktionsnedsättning.
Välfärdsteknologi – kunskapen om välfärdsteknik.
Bostadsanpassning – Behovsprövad anpassning av en ordinär bostads fasta funktioner för att bibehålla eller öka självständighet för en person med funktionsnedsättning.