Lägsta pris kan väl aldrig ge bra kvalitet, heter det ofta. Men Marcus Gustafsson, upphandlare på Lidingö Stad, tycker att den diskussionen är både onyanserad och rent av felaktig.
– När du vet precis vad du ska köpa, finns ingen anledning utvärdera på annat än pris, säger Marcus Gustafsson, som arbetar främst med upphandling av anläggningsentreprenader.
Utvärderingsmodeller som premierar mervärden av olika slag är ofta onödiga, menar han.
– Visst kan du poängsätta en högre nivå än vad som kravställts, men om det är viktigt med en högre nivå så borde väl denna vara obligatorisk?
För att det ska fungera måste upphandlaren förstås veta exakt vad som ska upphandlas. Och här spelar dialogen med beställaren en avgörande roll.
– Som upphandlare ska du fråga din uppdragsgivare: Vad vill du ha egentligen? Men i praktiken är det vanligt att man börjar upphandla innan man vet man vad man behöver, och lägger in extra kriterier som ska utvärderas. Det innebär en massa merarbete.
För att lyckas måste upphandlaren ha mandat att ställa affärsmässiga krav, något som inte alltid är fallet, enligt Marcus Gustafsson.
– En duktig upphandlare är inte en administratör utan måste tycka att det är kul att göra affärer.
Marcus Gustafsson är medveten om att resonemanget fungerar för varuupphandlingar men inte för exempelvis komplicerade konsultuppdrag, där det handlar om att utvärdera kompetens och få referenser på tidigare uppdrag.
– Men min tes är att man borde våga utvärdera efter lägsta pris mycket oftare. Så fort det rör sig om varor, kan man göra det. Utförandeentreprenader är ett annat exempel på upphandlingar som fungerar utmärkt att utvärdera med pris.
– Eftersom tid är pengar så minskar det här även risken för en överprövning. Det är svårt att hitta en mer objektiv form av utvärdering än reda siffror.
