”Smartare upphandling – krav för cirkulär ekonomi”

I mitten av 1920-talet tycktes det som om den amerikanska marknaden för automobiler höll på att mättas – de flesta som behövde fordonet hade redan skaffat ett. Alfred Sloan var chef för General Motors och under hans ledning skulle GM några år senare bli det största industriföretag världen dittills sett.

Vid den här tiden var automobilen primärt en nyttoprodukt som uppfyllde sin uppgift, något som underlättade förflyttning. Sloan insåg att hans problem skulle kunna lösas av att förändra detta förhållande.

Han gav order om att bilarnas utseende skulle förändras varje år – även om tekniken under skalet var oförändrad – för att få bilköparna att byta bil oftare än vad de behövde.

GM var det första företaget som använde planerat åldrande som en strategi för att öka konsumtion. Under resten av 1900-talet anammades tankegångarna av allt fler företag i strävan att få kunderna att köpa produkterna oftare än vad de egentligen behövde.

Tydligare än så kan nog inte 1900-talets stora idé om de massproducerade produkternas raka livslinje gestaltats: Tillverkning, användning, död.

Ju kortare och rakare livslinje, desto brantare blev de uppåtgående tillväxtlinjerna i företagens powerpoints.

Det är snart 2020-tal och många är bekymrade. Omständigheterna kräver att det linjära tankesättet ska böjas till en cirkel. För många företag är det en skrämmande tanke då de inser att den affärsakrobatiska övningen riskerar att bryta verksamhetens vinstdrivande ryggrad på kuppen.

Därför förvånades jag av hur bekymmersfritt flera stora företag i trä- och möbelindustrin uttryckte sig om den förändring de står inför, när jag lyssnade på ett seminarium i Almedalen. När Ikeas hållbarhetschef tidigare i år deklarerade att deras strategi är att vara helt cirkulära, upplevde jag att de var nästan ensamma om att tala om cirkularitet.

På samma scen i Visby berättade personen med motsvarande befattning på Kinnarps att de räknar med att ha cirkulära lösningar inom två år. De talade också om en annan dimension.

I den cirkulära affärsmodellen är det viktigt att inte stoppa in något onödigt i cirkeln, och att se till att cirkelrörelsen går så sakta som möjligt. Samtidigt som målet är att bara använda hållbara material och att bli världsmästare på materialåtervinning för att sluta cirkeln, är varje åtgärd som minimerar materialåtgången och förlänger livstiden hos produkterna avgörande.

Det är utifrån den insikten som Modexa, specialist på renoveringar i allmännyttan, skapat en metod där man byter ut så lite som möjligt. Egentligen är det bara ytan som det handlar om, köksstommarna får nya luckor och handtag. Det minskar materialåtgången, priset och renoveringstiden.

Hela tiden måste dock fokus ligga på att föra in de gemensamma resursernas knapphet i upphandlingskriterierna. Hållbarhet i ordets bokstavliga bemärkelse måste värderas högre och andra kriterier borde adderas enligt många av företagen jag talar med samt ha tuffare krav.

Dagens upphandlingskriterier är för linjära och borde bytas ut mot cirkulär funktionsupphandling, menar exempelvis Ikea. Det innebär att vad man handlar inte längre är ett skrivbord och en stol, utan en bra arbetsmiljö som kan hålla över tid.

Även möbelproducenter som Kinnarps och EFG välkomnar funktionsupphandling, de ser gärna att upphandlingsunderlagen är mer detaljerade med krav på en viss andel återvunnet material eller att produkterna ska vara helt cirkulära. Om upphandlingarnas syfte var att främja cirkularitet skulle kvalitet och funktion bli viktigare, och branschen skulle därmed kunna slippa prata pris för att i stället kunna tala om prisvärdhet i förhållande till livslängd.
Per Grankvist
journalist och författare med fokus på hållbarhet