När Stockholms läns landsting, SLL, 2014 beslutade att ge tilldelningsbeslut till medicinleverantören Onemed Sverige AB om förbrukningsvaror i sjukvården var tanken att spara 100 miljoner om året. Budet var det i särklass lägsta i upphandlingen och mer än en halv miljard billigare än de andra anbuden.
Beräkningen var att anbudet skulle kosta landstinget 500 miljoner för fem år. Men enligt uppgifter som SVT tog fram hade SLL redan efter ett knappt år handlat för 465 miljoner kronor. Bland annat fanns exempel på stora skillnader i pris mellan första- och andrahandsval. En benstrumpa som kostar 100 kronor som förstahandsval och kostar 5.844 kronor som andrahandsval, en tröja som i förstahandsval kostar 237 kronor men i andrahandsvalet kostar 7.270 kronor och slutligen en byxa för 179 kronor i förstahandsvalet och hela 9.735 kronor som andrahandsval.
SLL menade att förklaringen till den stora skillnaden mellan anbudspriset och kostnadsutfallet ”är framförallt att på grund av de flyttar som OneMed har gjort mellan första- och andrahandsval, så har beställningsmönstret förändrats och förskjutits till de mycket dyrare andrahandsvalen”, skriver SLL på sin webb.
Efter uppmärksamheten valde SLL att avsluta avtalet – men först 2018.
I september beslutade bälso- och sjukvårdsdirektören att be landstingsstyrelsens förvaltning att genomföra en händelseanalys för att klargöra vad som hänt under hela processen från anbud till avslutsavtal. Slutsatserna från händelseanalysen är tänkta att ligga till grund för att göra bättre upphandlingar med tydligare avtal som minskar risken för att det ska finnas utrymme för olika tolkningar.
Nu har händelseanalysen (pdf) kommit och den är fylld av kritik. Bland annat kritiseras att varningar inför tecknandet av det aktuella avtalet inte togs på allvar.
”De varningar som framkommit från SLL Upphandling och från externa och interna jurister har i stora delar förbigåtts. Detta verkar ha berott på att det fanns en stark övertygelse från hälso- och sjukvårdsförvaltningens sida om att avtalet fungerat mycket bra i perioden innan och att det utgjorde en innovativ lösning. Det fanns alltså en stolthet över modellen, och kanske en viss ovillighet att ifrågasätta den i grunden, även om många delanalyser faktiskt gjordes. Det kan också ha förekommit missförstånd avseende vad varningarna faktiskt gällde och hur allvarliga avsändarna ansåg att de var.
Under arbetet med förfrågningsunderlaget gjordes ett omfattande arbete. Flera varningar kom. Ingen av dem träffade helt rätt, men å andra sidan framgick tydligt att underlaget innehöll oklarheter på viktiga punkter. Trots att viktiga analyser gjordes och att varningar kom användes i stora delar samma förfrågningsunderlag som använts i avtalsperioden innan”, står det bland annat i händelseanalysen.
Det konstateras att Onemeds anbud var onormalt lågt, endast 25 procent av dåvarande årspris men att den juridiska granskningen visade att det inte gick att förkasta budet på juridisk grund.
”Landstinget hade kunnat avbryta upphandlingen givet att det vid denna tidpunkt fanns flera signaler på att avtalet innehöll oklarheter. I sista stund identifierades även möjligheten till strategiska flyttar. Det som gjorde att avtalet trots allt slöts förefaller ha varit att den dåvarande bilden var att det skulle vara möjligt att motverka de strategiska flyttarna utifrån vad som stod i avtalet med hjälp av noggranna uppföljningar”, står det i rapporten.
Det konstateras också att det redan två veckor efter avtalsstart påbörjades dialog om meningsskiljaktigheter om avtalstolkning där förhandlingar följde och juridiska ombud anlitades. Redan där pekas på att det är tydligt att förtroenderisken genomgående har underskattats.
”I och med att förtroenderisken inte identifierats hanteras den heller inte i tid. Förvaltningschefen informeras i ett mycket sent läge (sen vår 2016) och det har inte sammanställts ett genomarbetat och pedagogiskt faktaunderlag med både förklaring av historik, av avtal och strategi. Det var länge känt att det var en svår och komplex konflikt som skulle kunna bli intressant för såväl allmänhet som politisk ledning. Det hade därför varit lättare att förklara det inträffade om det funnits bättre underlag och om kommunikationsavdelningen involverats tidigare. Istället förefaller det som att avdelningschefen känt sig bunden av att han framställt avtalet som en stor kostnadsbesparing och som ett vattentätt avtal, och att han därför själv velat kontrollera och lösa situationen”.
Sammanfattningsvis pekar analysen på att strukturella brister bidrog till bristande analys. Analysen menar att förvaltningen saknar ett sammanhållet sätt att analysera sina upphandlingars effekter på marknader, och heller inte analyserar marknadsaktörers utveckling eller har ett samlat grepp om de olika avtal de har med samma leverantör.
”Det fanns en tydlig strategi angående funktionsupphandling, men denna var inte nedtecknad. Det fanns inte någon större nedtecknad sammanhållen strategi för förvaltningens affärer och det fanns inte något dokumentationssystem som gör att medarbetare lätt kan ta del av historik kring analyser. Sammantaget gjordes en hel del analyser, men utan ett samlat grepp, vilket sannolikt minskade förmågan att göra en korrekt analys av marknadsläget”, står det i händelseanalysen.
