Linnéuniversitetet tecknade den 8 juli 2015 ett avtal med Växjöbostäder angående bostadshantering för internationella studenter vid universitetet.
Studentbostäder i Växjö, Stubor, begärde att avtalet skulle ogiltigförklaras hos förvaltningsrätten (pdf). De ansåg att avtalet tecknats utan föregående upphandling och att värdet översteg tröskelvärdet för direktupphandling. Dessutom pekade de på att Stubor och Linnéuniversitetet haft samarbetsavtal avseende bostadshanteringen för internationella studenter, ett avtal som löpte ut 30 juni 2014.
Linnéuniversitetet bestridde Stubors yrkande och anförde bland annat att Stubor inte lidit skada och saknade talerätt. De menade att avtalet är undantaget från tillämpningen av LOU eftersom det avser förvärv av hyresrätt. Vidare pekade Linnéuniversitetet på att avtalet tecknats efter konkurrensutsättning, motsvarande förhandlat förfarande utan föregående annonsering, i enlighet med LOU.
Universitetet ansåg att avtalets huvudsyfte var att universitetet skulle förvärva hyresrätten till ett antal studentbostäder så att tillgången på studentbostäder för internationella studenter säkrades.
”Växjöbostäder förbinder sig att tillhandahålla bostäder till de internationella studenterna. Hyresavtalen ingås mellan Växjöbostäder och respektive student. Universitetet förbinder sig dock att stå för en andel av tomhyran om studenten inte kommer eller avflyttar innan hyresperiodens slut. Härigenom förvärvar universitetet de aktuella hyresrätterna för angiven tid, dvs. hyresrätterna kan inte hyras ut till annan. Detta förvärv av hyresrätter innebär dock inte att universitetet förfogar över respektive hyresrätter annat än i nu angiven bemärkelse. Avgiften är ingen förmedlingsavgift utan en administrativ avgift per tecknat hyresavtal som endast täcker merkostnader för nödvändig manuell hantering av hyreskontrakt”, skrev Linnéuniversitetet i sin inlaga.
Förvaltningsrätten skrev i sin dom att:
”Med beaktande av att det ska göras en restriktiv prövning av om LOU är tillämpligt kan förvaltningsrätten inte finna annat än att det träffade avtalet inte är att anse som ett kontrakt om förvärv av hyresrätt. Det framstår endast som ett avtal avsett att främja möjligheterna för studenter att finna bostad, således i god överensstämmelse med det i avtalet angivna syftet, att reglera tillgången på studentboende och ansvarsfördelningen mellan Växjöbo städer och Linnéuniversitetet när det gäller förmedlingen av tillhandahållna bostäder till antagna internationella studenter vid universitetet. Linnéuniversitetet kan därmed inte anses ha träffat ett avtal om hyresrätt genom sitt åtagande att betala för icke uthyrda bostäder. Undantagsbestämmelsen i 1 kap. 6 § LOU angående kontrakt om hyresrätt är under sådana förhållanden inte tillämplig.”
Vidare konstaterade de att: ”Förvaltningsrättens sammanfattande bedömning är därmed att Linnéuniversitetet genom det tecknade avtalet har agerat i strid mot bestämmelserna i LOU. Avtalet ingånget den 7 juni 2015 mellan Linnéuniversitetet och Växjöbostäder bör därför med stöd av 16 kap. 13 § LOU förklaras ogiltigt.”
Och nu stämmer Stubor Linnéuniversitetet på drygt fyra miljoner kronor och pekar på förlorade intäkter eftersom de inte gavs möjlighet att lämna något anbud. I deras överklagan till Förvaltningsrätten går att läsa hur de räknat: ”Om samtliga antagna internationella studenter får bostäder under hela avtalstiden uppgår kontraktsvärdet till 4 000 000 kr (4 år x 1 000 x 1 000 studenter).”
– Vi delar inte Stubors bild av hur mycket ekonomisk skada de lidit, och vi kommer att bestrida hela eller delar av skadeståndskravet, säger universitetsdirektören Per Brolin till P4 Kronoberg.
