I dag finns inget system för att enkelt kontrollera leverantörer som har gjort sig skyldiga till brott eller har begått andra överträdelser mot gällande lagstiftning.
Det vill regeringen ändra på, enligt civilminister Ida Karkiainen.
– Vi ska ta tillbaka kontrollen över välfärden och alla myndigheter ska ha de verktyg och befogenheter som behövs för att bekämpa kriminalitet. Oseriösa leverantörer som har gjort sig skyldiga till brott, inte betalat sina skatter eller andra avgifter ska inte kunna få offentliga kontrakt genom upphandlingar, säger hon.
Frågan är hur detta bäst kan göras.
För att få input bjuder Ida Karkiainen och Johan Danielsson, bostadsminister och biträdande arbetsmarknadsminister, in företrädare från bygg- och entreprenad-, städ- och transportbranschen till rundabordssamtal i mars.
I regeringens arbete med att motverka arbetslivskriminalitet har även långa leverantörskedjor i offentlig upphandling identifierats som en riskfaktor för att överenskomna avtalsvillkor inte uppfylls av samtliga underleverantörer.
– Kampen mot arbetslivskriminalitet är en prioriterad fråga för mig och regeringen. När underleverantörer används i flera led ökar risken för att oseriösa aktörer utför tjänster för våra skattepengar. Det ser vi inte minst inom bygg- och anläggningsbranschen, säger Johan Danielsson.
I Sverige genomförs årligen drygt 18 000 annonserade upphandlingar. Av dessa är cirka hälften så kallade direktivstyrda upphandlingar. Vid denna typ av upphandlingar har det sen den 1 januari 2017, i samband med att den nya lagen om offentlig upphandling (LOU) trädde i kraft, varit obligatoriskt för upphandlande myndigheter att genom kontroll av offentliga bevis säkerhetsställa att en leverantör inte begått vissa listade brott och att den fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter innan tilldelning av ett offentligt kontrakt.
Trots att kontrollskyldigheten nu funnits i över fem år står Sveriges offentliga organisationer fortfarande utan en ändamålsenlig lösning för att genomföra kontrollen. Om en leverantörs företrädare begått något av de listade brotten går överhuvudtaget inte att kontrollera. Det har visat sig att bevis kopplade till betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter inte har varit tillförlitligt tillgängligt över tid. Därutöver finns en frivillig möjlighet att kontrollera om en leverantör har ”kvalificerade ekonomiska svårigheter”. Denna frivilliga möjlighet utnyttjas frekvent av upphandlande myndigheter för att undvika kostsamma leveransavbrott. Även denna kontroll är dock förenad med ett antal praktiska problem.
Hur lång tid till ska det få ta för upphandlarna i Sverige att få tillgång till en ändamålsenlig lösning som matchar deras skyldigheter?