Branschorganisationen Svensk Däckåtervinning är kritisk mot hur myndigheter och kommuner handlägger granulatfrågan och senast i form av en rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet, beställd av Stockholms stad.
-Trots upprepade påpekanden fortsätter IVL att publicera grova antaganden som fakta istället för att använda sig av de mätningar som faktiskt finns. Vid mätningar finner man att mängden granulat som okontrollerat lämnar konstgräsplaner och hamnar i naturen är mycket små, säger Fredrik Ardefors, vd för Svensk Däckåtervinning.
IVL Svenska Miljöinstitutet har redovisat en spridningsrisk av 50-60 ton granulat årligen i Stockholmsområdet, men enligt Svensk Däckåtervinning är det volymen som planerna fylls på med och kompakteras.
Svensk Däckåtervinning – som är däcktillverkarnas organisation för att uppfylla branschens lagstadgade producentansvar – menar att konsekvensen kan bli att kommuner använder material med större, negativ miljöpåverkan eller som orsakar onödiga skador på fotbollsspelare.
-Senast i raden är Åkersberga där den nya granulatfria planen nu stängs efter bara några veckor på grund av att barnen får sårskador, säger Fredrik Ardefors.
Åkersberga är en av 20-talet kommuner som ingår i den beställargrupp för konstgräsplaner som finansieras av Naturvårdsverket och med en av uppgifterna att förbereda upphandlingar.
Även på den punkten är Svensk Däckåtervinning kritisk:
-Tyvärr har beställargruppen fått fel uppdrag från början vilket har sitt ursprung i att frågan ansågs som politiskt gångbar. De har utgått från den felaktiga bilden om däckgranulat sim en stor miljöbov och har nu som överordnat mål att hitta andra ”miljövänligare” alternativ men vad miljövänligare betyder har man inte definierat.
Enligt Svensk Däckåtervinning är det fullt realistiskt att begränsa svinnet från konstgräsplaner i Stockholmsområdet till omkring 0,8 ton per år – att jämföra med IVL-rapportens 50 ton.
Bra snöröjning är särskilt viktig för att behålla granulaten på planerna.
-Kommunerna har två utmaningar när det gäller upphandlingsfrågan kring konstgräsplaner. Dels måste man först utgå från behovet och funktionskraven, det vill säga fler människor i rörelse året runt på ett säkert och tryggt sätt med rimlig ekonomi även sett till skötseln och återvinningen, anser Fredrik Ardefors.
-Dels måste man definiera kriterier för miljö och hälsa och här är det viktigt att man ser helheter och systemperspektiv, till exempel genom livscykelanalyser som kan värdera flera aspekter: klimatpåverkan, resursfrågan och återvinningsbarhet.
I hela Sverige finns omkring 1000 konstgräsplaner med runt 100 nya som byggs årligen, enligt Naturvårdsverket.
På sin webbplats skriver Naturvårdsverket att det saknas säkra siffror på mängden granulat som årligen sprids från konstgräsplaner, men att uppskattningsvis kan upp till 2,4 ton potentiellt spridas.
Myndigheten betonar visserligen att en viss mängd av den volymen kompakteras eller samlas upp som avfall utanför planen, men enligt Naturvårdsverket står det klart att ”stora mängder granulat försvinner från konstgräsplaner varje år” och att det därför har identifierats som en viktig källa till utsläpp av mikroplast i Sverige.
Samtidigt kommer nu kritiska forskarrösten om att riskerna med mikroplast har överdrivits.
En granskning av Testfakta – som publicerats i en mängd lokaltidningar – har tagit sig an frågan.
-Plast kan innehålla olika tillsatser och andra kemikalier som inte är bra. Men exponeringen för oss människor är 40 miljoner gånger större från förpackningar, kläder, elektronik och heminredning än från mikroplaster, säger Bethanie Carney Almroth, ekotoxikolog vid Göteborgs universitet, i Testfaktaartikeln.
I samma artikel försvarar Lisa Haglund, ansvarig handläggare på Naturvårdsverket, bekämpningen av mikroplaster:
-Vi behöver veta mer om riskerna med mikroplaster och titta närmare på vilka de största källorna är för att minska spridningen. Oavsett så ska de inte finnas ute i naturen.
