Marknaden för elsparkcyklar är uppdelad mellan för många operatörer. Konkurrensen gör att merparten av fordonen placeras centralt där det är mest rörelse. Det resulterar i för många elsparkcyklar på samma plats.
Det skriver Tina Ghasemi Liljeqvist, policychef i Sverige på Voi och Dan Nerén, policychef i Norden på Tier Mobility i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet.
De efterlyser en förändring av LOU.
”Vi uppmanar politiker på nationell nivå att se över lagstiftningen så att kommuner får möjlighet att upphandla eller ge ut licenser med exklusivitet till de operatörer som vinner. På så vis kan delad mikromobilitet bli en naturlig del av framtidens transportsystem.”
Svensk lagstiftning har inte hängt med i omställningen till en delningsekonomi, där transporter allt mer erbjuds som en tjänst i stället för en produkt, anser representanterna.
”Det behövs en utveckling mot offentlig upphandling eller ett licenssystem, likt vad flera andra städer i Europa redan har gjort. På så vis kan ett begränsat antal operatörer få ett tydligt samhällsuppdrag att lösa mobilitet för alla medborgare, precis som de privata aktörer som sköter buss- och tågtrafiken”, skriver de.
Då ser nog elcykelbolagen fram emot större skyldigheter i form av säkerhetslösningar också, som krav på hjälm eller liknande krav, för att säkerställa att användarna av denna samhällsuppdrag inte skadar sig på ett otillbörligt sätt.
Svårt att utläsa vad poängen är i artikeln. En av upphandlingslagstiftningen grundläggande syften är att uppmuntra till bred och schysst konkurrens. Inom ett område som präglas av snabb utveckling, innovation och olika lösningsalternativ är det än mer viktigt att inte låsa fast i smala spår under lång tid utan att hela tiden ”lufta” mot marknaden för att tillgodogöra sig de effektivaste lösningarna.
Så här talar företag när de vill få åtminstone oligopol.
I Oslo verkar de har en helt annan linje, och betydligt bättre ur konkurrenshänseende, att först sätta tak på antalet elsparkcyklar totalt och därefter ett tak på antalet elsparkcyklar per företag vilket då resulterar i hur många företag som får verka.
Allt som sägs av Voi och Tier är nonsens och endast en partsinlaga för att skydda sin affär. Tyvärr är Sveriges politiker väldigt förtjusta i stora företag eftersom det ger möjlighet till privatekonomisk närhet, som givetvis inte gynnar skattebetalarna.