Martin Magnusson, upphandlingssamordnare på Region Värmland, valdes också in som vice ordförande vid SOI:s årsmöte i Gävle i slutet av april.
Ä det något som överraskat under de här månaderna?
– Eftersom jag suttit i styrelsen sedan 2013 är jag väl bekant med styrelsens arbete och arbetsfördelning. Som vice ordförande blir jag av förklarliga skäl något mer exponerad än innan, men några stora överraskningar har jag inte stött på. Möjligen blev jag förvånad över att väldigt många jag pratade med i Visby under Almedalsveckan inte visste att SOI är en ideell förening med en helt ideellt arbetande styrelse. Det tar jag å andra sidan som ett gott betyg och ser det som ett kvitto på att vi har en professionell framtoning.
Hur känns det att ha ”tagit rodret” nu när ordföranden Emma Breheim är mammaledig?
– Det känns bra och det var ju dessutom en förutsättning jag var medveten om när jag tackade jag på frågan om jag ville bli vice ordförande. Framför allt fick jag ju kliva fram lite extra under Almedalsveckan och det var både roligt och inspirerande.
Apropå Almedalen, du skrev på SOI:s hemsida att du, efter den veckan, tycker att det nästan är för stor samsyn i Upphandlingssverige? Vad menar du med det?
– Det jag ville säga var att en för stor samsyn hämmar dynamiken i debatten och samtalen om offentlig upphandling vilket i sin tur sannolikt gör att utvecklingstakten blir långsammare. Jag är övertygad om att det behövs motpoler, ifrågasättande och utmanande förhållningssätt och att Upphandlingssverige skulle må bra av det. Och då tänker jag framför allt på inköp och upphandling och inte på de juridiska frågeställningarna som följer med på köpet. Jag tror att mer forskning och en akademisk utbildning i offentligt inköp skulle vara välbehövligt.
Du skrev, med anledning av detta, också att inspel utifrån är viktiga. Berättar gärna mer.
– Jag tror att alla branscher och sammanhang mår bra av att regelbundet få synpunkter och reflektioner från utomstående. Om vi pratar om de frågor som ligger nära till hands för oss inköpare så kan det handla om allt från second opinions på mallar och förfrågningsunderlag till strategier och organisation. Att låta en kollega granska ett förfrågningsunderlag är visserligen bra men känns närmast som en självklarhet i varje upphandling. Emellanåt skulle det säkert vara nyttigt att ta in synpunkter från någon som inte alls jobbar med inköp eller anbudslämning. Det kanske är först då som otydligheter och onödig textmassa uppmärksammas på riktigt. Jag är övertygad om att det går att hitta en mängd andra områden inom offentlig upphandling som skulle må bra av en liknande behandling.
I och med it-skandalen diskuteras offentlig upphandling som få gånger tidigare. Går det att använda detta i verksamheterna för att sätta ljuset på upphandlingsarbetets vikt?
– Debatten och efterspelet har väl egentligen inte handlat om upphandlingen som sådan utan har som jag upplever det blivit mer av ett politiskt spel där upphandlingsfrågan berörts främst i diskussionen om det överhuvudtaget var lämpligt att outsourca Transportstyrelsens it-drift. Men som jag förstått det när jag läst nyhetsrapporteringen så är det kanske kravställningen som varit problemet snarare än outsourcingen i sig. Så visst kan jag tänka mig att det går att använda Transportstyrelsen som exempel för att visa på vikten av god kravställning och uppföljning.
