Professionell personal med rätt utrustning. Miljövänliga fordon och ordning på tillstånd, skatter och avgifter. Det låter kanske som en självklarhet bland företag av idag, men så är inte fallet i flyttbranschen. Just flytt är en bransch som fläckas av fiffel och svarta pengar.
Offentliga upphandlingars starka prisfokusering bidrar inte till att förbättra den situationen. Tvärt om fungerar ramavtalens orimligt låga priser som en motor till fortsatta ekobrott. Det menar Michael Surtman, personal- och kvalitetsansvarig på flyttföretaget Rexab som har 60 anställda:
– Anbudsförfaranden där lägsta pris alltför ofta fäller det slutliga avgörandet gör att erfarenhet, personalens arbetsmiljö och kontroll av att alla papper är i ordning tyvärr kommer i andra hand.
Enligt Surtman kan lägsta pris innebära att oseriösa företag anlitas, vilket i sin tur gör att staten går miste om skatteintäkter och arbetsgivaravgifter. Sämre arbetsförhållanden för leverantörens personal betyder sannolikt ökade kostnader för staten i form av sjukersättningar.
Stoppa oseriösa företag
Rexab arbetar offensivt för att förbättra villkoren för medarbetarna i en bransch som av tradition präglats av låg status och hög personalomsättning. Utbildning i bland annat första hjälpen, arbetsmiljö och ergonomiska lyft ses som självklart.
Bilparkens ålder skiljer också agnarna från vetet. Inköp av nya fordon, som drivs av miljödisesel och etanol, bidrar också till Rexabs svårigheter att konkurrera med priset som vapen.
Det blev tydligt i Skatteverkets senaste upphandling av kontors- och arkivflyttningar samt bohagstransporter.
– Vi har inget för vår satsning på fordon, utrustning, kvalitets- och miljöcertifiering, utbildning och högre lön än kollektivavtalet, säger Surtman som anser att upphandlande enheter måste ställa krav som gör att rätt leverantör tar hem kontraktet.
Orimligt låg timtaxa
I Skatteverket upphandling begärdes ett gemensamt bemanningspris. Landets delades in i fem regioner: syd, mitt, Stockholm, norr och Gotland. I Stockholm, som är den enskilt intressantaste marknaden, låg vinnande bud på 215 kronor per timme.
– Vid större flyttuppdrag genomförs dessutom en andra konkurrensutsättning som sannolikt sänker timtaxan till under två hundralappar, säger Surtman.
Surtman beskriver den nivån som fullständigt orimlig. Bara timlönen inklusive skatt, sociala avgifter och semesterersättning hamnar på ungefär 180 kronor. Till det ska läggas sjuklön, arbetskläder och annan personlig utrustning, utbildning, administration och så vidare. Sammantaget ger detta en kostnad på 243 kronor per mantimme – och då är företagets vinstmarginal inte inräknad.
Enligt Leif Petterson på Skatteverkets inköpsenhet har denna upphandling inget ovanligt prisfokus. Utvärderingskriteriet ”pris” var viktat till 60 procent och ”lokalisering” till 40 procent.
– Målsättningen har varit att få bra priser från leverantörer med en organisation som uppfyller statens krav på bland annat lokalisering, förklarar han.
Stora flyttvolymer
I tre av de fem anbudsområdena har lokaliseringen varit utslagsgivande för vem som har hamna först i rangordningen. I fyra av fem anbudsområden har anbud med ett högre pris för bemanning vunnit.
– I Stockholm var priset visserligen avgörande, men det är inte orimligt då det rör sig om ett person- och myndighetstätt område där man kan förvänta sig stora flyttvolymer inom ett relativt litet geografiskt område.
På Rexab ifrågasätts det förnuftiga i att begära ett gemensamt bemanningspris. I synnerhet när expressare, chaufförer och andra yrkesgrupper kostar olika mycket.
Rexab försökte i höstas övertyga Skatteverket, som svarar för de nya avtalen, om att i denna upphandling inte slå ihop flyttyperna. Önskemålet var att upphandla dem var för sig. Anledningen är att olika arbetsuppgifter krävs olika kompetens hos personalen.
– Jag tror knappast att landstinget upphandlar tjänster som läkare, sjuksköterskor och specialistvård till ett gemensamt timpris – där lägsta priset vinner upphandlingen.
Branschinsikt ett måste
Leif Petterson säger att Skatteverket i upphandlingen efterfrågade ”flyttjänster”:
– Med vilken personal och på vilket sätt tjänsten utförs låter vi leverantörerna, som är proffs in området, avgöra.
Michael Surtman tycker att det är ledsamt att Skatteverkets upphandlare inte lyssnade.
– Upphandlande myndigheter kan lagstiftningen, men har alltför sällan den branschinsikt som krävs för att göra en bra upphandling.
Det är, enligt Surtman, förklaringen till att man gärna väljer den lättaste vägen, vilket blir lägsta-pris-alternativet. Kritiken kommer inte från en lekman, han har själv har erfarenhet av såväl privat som statlig upphandling från Siemens och Försvarsmakten Logistik.
– Sedan Skatteverket för ett år sedan tog över förvaltningsansvaret för ramavtalet för kontorsflyttningar har en god branschkännedom byggts upp, kontrar Leif Pettersson.
Billigt kan bli dyrt
Obefintlig uppföljning och utvärdering av utförda flyttjänster är ytterligare en brist vid offentliga upphandlingar, anser Michael Surtman:
– Hur vet den myndighet som upphandlat en tjänst lägsta pris att det blev lägsta pris vid årets slut när ingen utvärdering sker? Lägsta pris kan mycket väl bli det dyraste i slutändan.
Förhoppningsvis kommer han att kunna glädjas över de kontrollåtgärder som Skatteverket nu sätter in för att flyttavtalets leverantörer och underleverantörer ska sköta sig.
– Skatteverket kommer att lägga stort fokus på att samtliga avtalsvillkor följs, summerar Leif Pettersson som berättar om krav på godkännande av tillkommande underleverantörer, uppföljningsmöten och löpande prevision som innebär månadsvis inrapportering av företagens skattesituation.
De gamla ramavtalen är upphandlade av Arbetsmarknadsstyrelsen och uppdelade på flyttning av kontor och bohag. Avtalet för kontorsflyttningar gäller fram till och med den 26 maj medan det för bohagstransporter löper ut redan den sista mars.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer