Lagen om offentlig upphandling är tandlös, dyr och klumpig. Det skriver Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, och Ilmar Reepalu, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Malmö, i en debattartikel i Dagens Nyheter.
Uppmaningen är att samla landets politiker för att på försök göra Sverige till ett undantag från EU-kravet på offentlig upphandling. Åsikten är att en lag som detaljerat beskriver hur inköp ska gå till inte behövs.
De båda är överens om att syftet med LOU är gott. Det handlar om att som upphandlare få så mycket som möjligt för skattebetalarnas pengar, inte gynna någon leverantör eller ”leka lokalpatriot”.
Problemet som debattörerna ser är att lagen inte fungerar. Dyra upphandlings- och överprövningsprocesser hindrar offentliga organ att sluta de långsiktigt mest lönsamma och flexibla avtalen. Samordnade upphandlingar blockerar små företag att lägga anbud.
Det görs flera jämförelser med privata företags inköp. När problem uppstår lusläser leverantörerna inte kontraktets alla villkor, utan bygger med ”give and take” förtroende inför nästa avtalsförhandling. För leverantören till offentlig sektor lönar sig däremot paragrafrytteri eftersom flexibilitet inte ger fördelar vid nästa upphandling.
Christina Ramberg och Ilmar Reepalu menar att offentliga upphandlare skulle kunna bli lika professionella som inköpare i privat sektor – om de fick möjligheten. Värdegrundsarbete, utbildning och uppföljning kan ersätta LOU!
Debattartikeln summeras med önskemålet om att Sverige under tio år ska få bevisa för EU att LOU är onödig. Om Sverige bedöms för stort som försöksområde föreslås Malmö stad eller Region Skåne.
