Frågan i målen var om flera avtal som har direktupphandlats är av samma slag och därför ska räknas samman vid bedömningen av om beloppsgränsen för direktupphandling har passerats.
Kommunstyrelsen i Stockholm beslutade att tillsätta en expertgrupp med uppdrag att granska vissa delar av ett omfattande stadsbyggnadsprojekt i Stockholm. Stockholm tecknade avtal med var och en av de fyra konsulter som man utsett att ingå i gruppen. Avtalen slöts utan föregående annonsering.
Tre leverantörer ansökte om att avtalen skulle ogiltigförklaras. De menade att avtalen utgjorde direktupphandlingar av samma slag och att kontraktens sammanlagda värde därför borde läggas ihop så att beloppsgränsen för när direktupphandling var tillåten hade överskridits.
Kommunen ansåg å sin sida att det inte var fråga om upphandlingar av samma slag eftersom konsulternas kompetens och erfarenhet skilde sig åt på ett sådant sätt att det inte rörde sig om kompetenser som typiskt sett tillhandahölls av en och samma leverantör.
Förvaltningsrätten ansåg i sin dom att att avtalen skulle ogiltigförklaras, eftersom varje avtal ansågs avse samma typ av tjänst, nämligen att granska material.
Stockholms stad försvarade direktupphandlingen med tidspress.
Förvaltningsrätten noterar att avtalen avser samma tjänst, granskning. De har haft samma tidsram och konsulterna har heller inte haft möjlighet att lämna sin rapport utan att samarbeta.
Direktupphandlingarna bedöms därför ha ett naturligt samband och ska betraktas som ett kontrakt.
Men kammarrätten biföll kommunens överklagande. Kammarrätten konstaterade bland annat att experternas kompetensprofiler skilde sig åt i väsentliga avseenden och att de hade ansvarat för olika delar av granskningen. Deras tjänster kunde därmed inte betraktas som identiska eller utbytbara.
Leverantörerna överklagade kammarrättens dom.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening (pdf) bör bedömningen av om två eller flera upphandlingar är av samma slag göras med utgångspunkt i de varor eller tjänster som är föremål för upphandlingarna. För att varor eller tjänster som anskaffas genom olika upphandlingar ska anses vara av samma slag kan inte krävas att de är identiska, men uttrycket ansågs ändå indikera att det måste föreligga påtagliga likheter mellan det som upphandlas för att upphandlingarna ska omfattas av bestämmelsen om upphandlingar av samma slag.
När det särskilt gäller upphandling av tjänster bör det snarare vara tjänsternas karaktär än vem som utför dem som är avgörande för om de ska anses vara av samma slag.
Vid en sammantagen bedömning fann Högsta förvaltningsdomstolen, i likhet med förvaltningsrätten, att samtliga upphandlingar var av samma slag och därför borde räknas ihop. Därmed överskreds direktupphandlingsgränsen.
Domstolen biföll överklagandet och upphävde kammarrättens dom och fastställde förvaltningsrättens domslut.
Läs mer:
Vad ska jämföras om olika kontrakt tillhör samma upphandling?
