Ann-Charlotte Hammar Jonsson (m) hade ställt en interpellation till civilminister Ardalan Shekarabi (s) där hon undrade om han och regeringen avser att se över att ta in lösningar i utredningen som inte enkelspårigt tittar på kollektivavtal utan faktiskt ser till hela bilden? Dessutom ville hon veta vilka åtgärder han och regeringen avser att vidta för att offentlig upphandling i framtiden ska innefatta att alla former av företag kan lämna anbud samt att tjänsten får ett gott innehåll och att det motverkar social dumpning?
Civilministern svarade bland annat att upphandlingsreglerna i princip inte ställer några krav på att en leverantör ska ha en viss företagsform för att få delta i en upphandling och att alla leverantörer därför ska ges möjlighet att delta.
– Genom det nya regelverket om upphandling kommer det dessutom att finnas regler som tar särskilt sikte på att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar. Genom ett brett deltagande av leverantörer och genom att ställa krav på att de tillförsäkrar sina anställda skäliga arbetsvillkor kan de upphandlade tjänsterna utföras med kvalitet samtidigt som social dumpning motverkas, sa Ardalan Shekarabi.
Ann-Charlotte Hammar Jonsson tyckte sig se en aldrig tidigare skådad tydlighet i svaret:
– Det var betydligt tydligare än de svar jag har fått tidigare när vi har debatterat frågan om offentlig upphandling, bland annat kollektivavtalsbegreppet, sa hon.
Dessutom tyckte hon att det var bra att Shekarabi i sitt svar tydliggjorde att det självklart måste beaktas att det finns leverantörer som inte har kollektivavtal och som också ges möjlighet att delta. Samtidigt pekade Ann-Charlotte Hammar Jonsson i debatten på tre punkter som skulle kunna lösa frågan.
– Det finns tre sätt att lösa detta i stället för att ha en skrift från Lagrådet som är på 418 sidor och innehåller tusen paragrafer man ska ta hänsyn till. Det handlar för det första om att upphandla på funktion, för det andra om konsekvens i att förkasta anbud som är onormalt låga och för det tredje om att använda nyckeltal som håller koll på vad det kostar att köpa saker och ting. Så gör man den goda affären, som jag ser det, menade Hammar Jonsson.
Shekarabi citerade då en artikel i Sveriges radio, något som satte fart på debatten. ”Att fusk är vanligt i städbranschen bekräftas också av Emma Unevik, vd på Stockholms Städssystem.” Vidare citerades ”det är tufft att som seriös städföretagare stå emot allt det här fusket, säger Emma Unevik. Hon menar att det dessutom är offentliga verksamheter som driver fusket på städmarknaden, genom att alltid fokusera på så lågt pris som möjligt. Jag skulle nästan våga sticka ut hakan och säga att den offentliga upphandlingen är markant sämre än den privata. Som seriöst bolag kan vi konstatera att man alltid går efter lägsta pris och att man anlitar bolag som ligger på oseriösa nivåer. Jag tycker det är en katastrof.”
– Det här är en beskrivning av verkligheten i offentligt finansierade verksamheter. Vi pratar inte om några små problem på marginalen, herr talman, utan vi pratar om en situation där den offentliga sektorn bedriver social dumpning i städbranschen, i taxibranschen. Den fråga som vi bör ställa oss är: Ska den svenska staten acceptera detta, eller ska den svenska staten agera och göra det obligatoriskt att följa svenska lagar och kollektivavtal i samband med offentliga kontrakt? Regeringen har gjort ett ställningstagande, och vi skäms inte för det. I Sverige ska svenska löner och villkor enligt våra lagar och kollektivavtal gälla, sa Shekarabi.
Han menade vidare att det minsta man kan kräva av offentlig sektor är att man ställer de kraven när man agerar som konsument.
– Det är en viktig del i arbetet med att bekämpa den sociala dumpningen. Det räcker inte med retorik och formuleringar i några dokument, det krävs tydliga och konkreta krav för att skapa ordning och reda på den svenska arbetsmarknaden.
Hammar Jonsson pekade på att mycket som Shekarabi kritiserar, som bidragsfusk och människosmuggling redan är lagreglerat.
– Ardalan Shekarabis lösning är kollektivavtal. Min lösning är att man ska använda nyckeltal. Man ska ta betalat efter vad det kostar. Man ska upphandla funktionen. Klassrummet ska vara rent, och färdtjänsten ska fungera så att Kalle kan anlita den utan att bli skräckslagen. Det löser man inte med kollektivavtal. Det finns en större bild att ta hänsyn till, och jag frågar om ni är intresserade av att titta på den och se den lilla människan i det perspektivet. Då löser man också den andra delen med social dumpning, sa Ann-Charlotte Hammar Jonsson.
Mycket märkligt med politiker som fokuserar på fel saker och preskriberar ”patienten” felaktiga läkemedel. Problemet är att kravet på kollektivavtal eller liknande villkor är diskriminerande, mellan det föreslagna nyckeltalet är ingen patentlösning som försäkrar UM att leverantören kommer att utföra tjänsten med högsta förväntade kvalitet. Det finns många exempel på upphandlingar där UM har satt ett marknadsmässigt fastpris för de efterfrågade tjänsterna men leveranskvaliteten har ändå legat på en undermålig, oftast mycket låg nivå.
En mycket ”enklare” lösning som inte inför obekväma nyheter i lagstiftningen vore att lyfta vikten av avtalsuppföljning och eventuellt göra uppföljningen till en obligatorisk del av vartenda avtalsåtagande inom offentliga sektorn. Sanningen är att ingångna avtal ”lever sitt liv” under hela avtalsperioden och med dagens samhällsdynamik innebär det oftast många justeringar av och tillägg till de ursprungliga avtalsvillkoren. Faktum är att svenska myndigheter generellt visar stora brister just i avtalsuppföljningsdelen vilket man ursäktar med otillbörliga resurser. Konsekvenserna av detta är att man saknar en ständig dialog mellan privat och offentlig sektor, vilka i stället lever i två separata världar utan förståelse för varandra och oftast är livrädda för att mötas öga mot öga.