Marknadskonsultföretaget Doublecheck presenterar för fjärde året i rad en omfattande kartläggning som detaljerat sammanfattar 2015 års faktiska inköp från landets alla myndigheter, kommuner och landsting. I väntan på att Upphandlingsmyndigheten ser över hur den nationella upphandlingsstatistiken kan förbättras visar Doublechecks rapport att det totala värdet av den offentliga marknadens affärer ökar och att den offentliga marknaden har blivit attraktivare med fler leverantörer än någonsin med intresse i den offentliga affären.
Enligt Fredrik Tamm, sakkunnig inom offentlig affärsverksamhet och grundare av Doublecheck, finns det en enorm utvecklingspotential.
– När jag pratar med funktioner som upphandlingcontroller och inköpsstrateg får jag ofta höra att man kan spara tio procent. Det ger över 80 miljarder i förbättringspotential. Därav namnet 80-miljardsklubben. Det handlar inte i första hand om att spara pengar utan frigöra resurser för att få bättre värden för pengarna. Man kan uppnå enorma effektivitetsvinster i processen för hur offentliga affärer planeras, genomförs och framför allt följs upp, säger han.
– Den offentliga affären ska ses som ett strategiskt verktyg där man ska titta på konsekvenserna. Jag ser inte att det finns ett ökat fokus på funktion. Det ska i så fall in tidigt i processen och även om det talas mycket om det är det inte så vanligt ännu, säger han.
Fredrik Tamm vill flytta fokus från pris till funktion och livscykelkostnad.
Han menar att många inköpare och upphandlare inte förstår vilket kraftfullt verktyg de har till sitt förfogande.
– Med så stora värden som har en så stor potential att göra nytta, måste flera ta sitt affärsmässiga ansvar. Detta är inte i första hand ett juridiskt problem, utan ett ledningsproblem där fokus måste ligga på fördelarna i stället för problemen. Juristen är symptomet, ledarskapet är problemet, säger Fredrik Tamm.
Birgitta Laurent, upphandlings- och konkurrensexpert på Svenskt Näringsliv, håller med om att det stora problemen sitter i ledarskapet.
– I dagens debatt menar många att får vi bara till en förändrad upphandlingslagstiftning så löser det alla problem. Jag delar inte den uppfattningen. Det spelar ingen roll hur bra man genomför en upphandling om inte organisationen klarar av att hand om avtalen. Enligt min uppfattning är det därför fel att skylla problemen på LOU, fokus borde i stället ligga på att bli duktig i hela inköpsprocessen, säger hon.
Enligt henne är det viktigt att organisera sig så att man får ut det bästa av sina inköp.
– Det kan handla om allt från att ställa rätt krav, avropa från aktuellt ramavtal till att veta vilka de strategiskt viktigaste leverantörerna är för att kunna följa upp dem på rätt sätt. Likaså är det nödvändigt att utvärdera sina inköp så att man ser att man verkligen fick det man hade behov av. En väg att bli bättre är att göra en nulägesanalys av inköpsmognaden i hela organisationen. Den vägen kan man konstatera var bristerna ligger. Om man därefter lyckas åtgärda sina brister är jag säker på att man kommer att kunna göra stora kostnadsbesparingar, säger Birgitta Laurent.
Det är ju rent fabulerande från Doublecheck. Vad grundas uppgifterna på? I artikeln i Dagens Industri den 29 april (som hela denna artikel bygger på) framgår att Stockholms läns landsting gör inköp för 115 miljarder kronor per år. Varifrån kommer detta? SLL:s hela budget för 2016 är 90 miljarder. En stor andel av den summan går till löner, lokalhyror och annat som inte har med upphandling att göra överhuvudtaget. Ska dessa poster kapas med tio procent? Trams!
Jag undrar hur länge myten att offentlig upphandling sparar pengar – varje gång, gång på gång, kommer att leva. Syftet med att upphandla är inte primärt att spara pengar, och det finns inte en chans att det rör sig om några 80 miljarder kronor i besparingpotential.
Triplecheck – det skulle underlätta om du valde att inte vara anonym för att förstå vilken insikt du har i att kommentera vårt arbete i DoubleCheck.
Bortsett från artikelförfattarens val av att lyfta fram delar av våra resultat vill jag informera dig om att de värden vi väljer att lyfta fram baserar sig på faktiska utbetalningar och är inga framräknade värden. Det handlar därför om bruttobelopp som betalats ut under ett kalenderår. Alla värden som finns med i underlagen är utbetalningar till juridiska personer. Det som skiljer mellan en kostnadsbudget, som du hänvisar till, och det faktiska utfallet är delvis beroende på att investeringar inte bokförs som en kostnad och inte heller leasing eller hyresavgifter då dessa bokförs direkt över balansräkningen. Detta kan du själv finna i noterna till SLL_s årsredovisning. När det gäller just SLL skiljer de sig från övriga landsting och Regioner genom att de valt att dela upp sina olika förvaltningar och bolag med egna leverantörsreskontror. Detta innebär att alla de köp som görs inom SLL, vilka en del sannolikt skulle kunna konkurrensutsättas, fångas upp av oss också. Tar man bort dessa ”internköp” kvarstår att SLL:s marknadsvärde för leverantörer uppgår till
79,3 mdr kr (brutto). SLL:s sätt att redovisa är något vi förordar då det ökar möjligheten till insikt och analys hur man fördelar sina inköp. Det finns en hel del interna inköp hos andra enheter som aldrig blir kända då de bokas upp under verksamhetsåret och i samband med årsredovisningen ”kvittas” ut. I bästa fall kan man hitta dem i noterna till årsredovisningen.
Huruvida det finns 80 miljarder att frigöra genom bättre affärer eller inte tar jag gärna en diskussion med dig om i en debatt eller om du hör av dig direkt till mig på DoubleCheck/Fredrik Tamm
För min del ser jag det som rätt givet att det finns en stor potential även i upphandlingsmomentet.
Är reglerna för upphandling otydliga, omfattande eller svårbegripliga uppstår ett säkerhetsbeteende hos både upphandlare och leverantörer. Man kan kalla det en onödig och med tanke på att det är hela Sveriges offentliga upphandlingar det handlar om, en synnerligen dyr riskpremie.
Tyvärr uppfyller LOU samtliga kriterier för det enligt min mening.
Olov Mattsson, Conscia AB