Ramavtal som sparbössa? Nej, det är inte alls självklart.
I den forskningsrapport (pdf) som professor Mats Bergman vid Södertörns högskola har skrivit på uppdrag av Konkurrensverket finner han inget stöd för uppfattningen att samordnade ramavtal pressar priserna. Är det kanske så att även enskilda kommuner köper i så pass stora volymer att skalfördelarna planar ut?
Förespråkarna poängterar gärna att samordnade ramavtal ger betydande ekonomiska vinster genom sänkta transaktionskostnader och större volymer. Samordning ger dessutom myndigheter möjlighet att utöva viss marknadsmakt eller i alla fall balansera starka säljare.
Enligt rapporten finns det å andra sidan heller inte skäl att överdriva nackdelarna med ramavtal. Motståndarna till ramavtal menar ofta att samordning kan leda till ökad koncentration på säljarsidan och därmed på sikt till högre priser.
Till övriga nackdelar som brukar föras fram hör att samordningen tvingar myndigheter att kompromissa. I stora upphandlingar anpassas önskemålen till en genomsnittlig eller representativ köpare.
På samordningens plussida står möjligheten för upphandlarna att specialisera sig, vilket ger bättre upphandlingar. Å andra sidan finns det förstås risk för att avståndet till den verksamhet som behöver och använder inköpta produkter samt tjänster blir större.
Försvinner upphandlarens ansvar och engagemang när upphandlingen inte längre riskerar att hamna i domstol? I rapporten uttrycks farhågor för att önskemål om smidiga processer, få överprövanden och skenbara men till synes påvisbara ekonomiska vinster väger tyngre än det som faktiskt borde vara avgörande: bra produkter till bra priser.
Till de problem som identifierats med ramavtal hör att volymen är obestämd. Denna osäkerhet kan driva upp kostnaderna. Det kostar leverantören att ha produktionsberedskap utan att vara säker på att få någon avsättning för varorna samtidigt som det finns risk för att beställningarna kommer vid tidpunkter då produktionskostnaden är särskilt hög.
