I idéburet offentligt partnerskap, IOP, samverkar det offentliga med det civila samhället kring en komplex samhällsutmaning där det ofta krävs nytänkande och samverkan mellan flera parter. IOP är ett alternativ till upphandlingskontrakt eller sedvanliga föreningsbidrag. De idéburna organisationerna får ersättning för sitt arbete, men alla eventuella vinster går tillbaka till verksamheterna. I dag finns ett hundratal IOP i Sverige.
Efter att antalet ensamkommande flyktingbarn ökade kraftigt, särskilt hösten 2015, startades IOP Ensamkommande i Göteborg. Det är Sveriges största IOP, och ett samarbete mellan Göteborgs Stad och Rädda Barnen, Röda Korset, Bräcke diakoni, Räddningsmissionen, Individuell människohjälp, Skyddsvärnet i Göteborg, Reningsborg i Göteborg, Göteborgs kyrkliga stadsmission och det sociala arbetskooperativet Karriärkraft.
I ett års tid har Henrik Eriksson, docent på Chalmers och projektledare, tillsammans med Inga Narbutaité Aflaki, universitetslektor på Karlstads Universitet, och Thomas Schneider, adjungerad lektor vid Hälsohögskolan, Jönköping University, bedrivit forskning på IOP Ensamkommande i Göteborg. Slutsatserna redovisas i rapporten Utmaningar och framgångsfaktorer för att initiera, genomföra och anpassa ett idéburet offentligt partnerskap.
Deras forskning har kommit fram till att detta IOP kan bana väg för en ny riktning i svensk välfärd.
– Vi tror att den här samarbetsformen kan vara framtiden för att möta svåra samhällsutmaningar. Men det krävs vilja, mod och tillit hos beslutsfattare, säger Henrik Eriksson, docent på Chalmers.
Han menar att IOP är en intressant, alternativ form för att utforma och bedriva omsorg i välfärden.
– I en upphandling ligger fokus på att kontrollera att din leverantör följer ett etablerat kontrakt, men i ett partnerskap finns större möjligheter för en öppen dialog, flexibilitet och anpassning efter förändrade förutsättningar, säger Henrik Eriksson.
Han framhåller de mervärden som den här sortens breda samarbete kan ge.
– Organisationerna kan bidra med olika pusselbitar och kompetenser. I Göteborg har de utöver boende exempelvis kunnat erbjuda de ensamkommande fadderverksamhet, stödsamtal och praktik, säger han.
I rapporten pekar forskarna på vilka hinder och framgångsfaktorer som har funnits för IOP Ensamkommande i Göteborg – kunskap som kan bana väg för andra, framtida IOP.
Henrik Eriksson konstaterar att Göteborgs Stad har haft ett etablerat samarbete och väl fungerande relationer med de idéburna organisationerna. Samtidigt betonar han att mod är en viktig förutsättning för att kunna genomföra ett IOP.
– De juridiska ramarna för när och hur ett IOP kan bedrivas är otydliga. Det innebär naturligtvis en risk för överklaganden och kritik. Men det går inte att leva ett politiker- eller tjänstemannaliv och drivas av rädsla. Man måste drivas av samhällsutmaningarna, av en vilja att göra saker bättre. Då krävs mod att våga pröva nya lösningar, och det har funnits i Göteborg, säger han.
Att det behövs engagerade individer – i forskningsrapporten benämnda som ”policyentreprenörer” – i alla delar av partnerskapet är en viktig slutsats. En partsgemensam styrning med ömsesidigt inflytande är en annan utmaning. Parterna behöver ständigt kunna anpassa verksamheterna efter varandra och de nya förutsättningar som kan dyka upp – vilket blev påtagligt när flyktingströmmarna minskade och ersättningssystemet för boendet för ensamkommande gjordes om.
– Här sattes partnerskapet på prov, och det blev tydligt att vilja och goda relationer krävs för att möta nya förutsättningar i ett IOP, säger Henrik Eriksson.
Han tror att allt fler IOP kommer startas i välfärden, exempelvis samarbeten kring integration, vård och omsorg, samt för hemlösa och andra utsatta grupper.
– Att jobba med partnerskap är en generell trend i samhället. I ett IOP kan idéburna organisationers kunskaper och erfarenheter utnyttjas, men då måste offentliga aktörer och myndigheter hjälpa till att skapa förutsättningarna, säger Henrik Eriksson.
Men nånstans måste man väl besinna sig!!
Tagga ner diskussionen.
Det Göteborg har är inget IOP.
Det finns en marknad och den respekterar man inte.
Skäms Göteborg.
//Johnny
Hej Johnny, vad menar du med att Göteborg ska skämmas? IOP är ju juridiskt möjligt här. mvh/ Henrik
Henrik,
Du menar alltså att LOU bara gäller i resten av landet och inte “där”.
Tror du verkligen att det inte finns en marknad för insatser till ensamkommande. Trams! Det fins en stor marknad av både företag och organisationer som kan utgöra potentiella anbudsgivare förutsatt att insatsen upphandlas och man inte av politiska ambitioner väljer att “dölja” detta bakom ett så kallat iOP. Läs vidare Forum för frivilligt arbets definitioner på vad som kan utgöra ett IOP och därav framgår att så länge det finns en konkurrenssituation att vårde finns det alldrig ett utrymme för att kalla något för IOP. Sen om Gbg väljer att göra allt sitt föreningsstöd till IOP så är det deras sak. Jag naser det är lagbrott!
Vi har inte samma uppfattning här, om när det går att tillämpa IOP. För det som IOP Ensamkommande har erbjudit, i form av mervärdestjänster, har flera bedömt att det inte går att upphandla på en marknad, och därmed har IOP kunna tillämpas utan att det skulle vara juridiskt fel.
Bäste Henrik
Jag vet ju inte om du har en allmän juridisk upphandlingskompetens; men jag inbillar mig att du som docent fattar vad jag menar. Har man inte prövat om det finns en marknad och konkurrenssituation att vårda så vet man ju inte, eller hur. I Gbg omvandlas rena tidigare föreningsbidrag till IOP på löpande band “för att KS vill det”.—
I strid mot statsstödsregler mm. Men låt oss både sätta detta i jänderna på KKV och den “mysiga” konkurrenskommissionen…
Nej. vi har uppenbarligen inte samma uppfattning. Och, kan tilägga att jag inte är rudis då jag varit med om att etablera det första “korrekta” IOP:t i Sthlm, med IM.