Under ett seminarium idag presenterar Sofia Lundberg med flera forskare en uppföljande rapport som finansierats av SNS – ”Sätt betyg på leverantörerna, ökad effektivitet med ratingsystem i offentlig upphandling”.
Presentationen kommer två år efter samma forskargrupps konjunkturrådsrapport, där idén om en ratingmodell lanserades.
– Nu har vi gått vidare och undersökt förutsättningarna för att införa betygsättning i praktiken. Och vi kan inte se några väsentliga juridiska hinder för det, säger Lars Henriksson, professor i rättsvetenskap vid Handelshögskolan i Stockholm.
Forskarna ser modellen som ett sätt att stärka kvalitén inom offentlig upphandling och drar paralleller till konsumentmakten via omdömen/betyg på Interne för olika produkter och tjänster– med skillnaden att det upphandlare som sätter betygen.
Sofia Lundberg, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan vid Umeå universitet, ser det som problematiskt att leverantörernas historik inte beaktas mer idag.
– På pappret kan även undermåliga leverantörer verka bra och uppfylla kriterierna. Om de sedan levererar dåliga varor eller rent av gör något olagligt hamnar beställarna i en svår situation. När kontraktet väl är skrivet blir det komplicerat att häva avtalet eller kräva kompensation, säger hon.
Ett ratingsystem kan även underlätta för mindre företag och avskräcka oseriösa aktörer, tror de fyra forskarna.
– Med goda betyg från tidigare leveranser skulle lite mindre aktörer kunna konkurrera om offentliga kontrakt utan att behöva ge sig in i några tunga och dyra processer för att visa sin kompetens, säger Mats Bergman, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan vid Umeå universitet.
Malin Arve, professor vid NHH i Bergen, tillägger:
– En betygsättningsmodell skulle både kunna höja kvaliteten och bidra till en hälsosammare marknad för offentlig upphandling. Vi visar att sådana möjligheter finns inom räckhåll.
Anonym
Det jag direkt ser som ett problem är att upphandlande myndigheter ofta förväntar sig leverans av något man inte upphandlat.
Det skrivs ett upphandlingsdokument där man upphandlar en Fiat i delar till lägst pris och förväntar sig leverans av en färdigbyggd Ferrari till det offererade priset.
Ser en risk i att upphandlande myndigheter betygsätter förväntningen snarare än leveransen som sker enligt avtal.
I en perfekt värld där personligt tyckande inte speglas i betygen kan detta vara bra, men det finns för många där ute som kommer ge betyg efter tyckande istället för sakligt tror jag.
Johan
Anonym har en väldigt viktig poäng. Ett annat problem för konsultföretag är att alla konsultföretag har enskilda konsulter som underpresterar och gör att företaget riskerar att få dåliga leverantörsbetyg, även om den stora majoriteten av konsulter på bolaget presterar bra. Ett företag kan tyvärr inte göra sig av med undermålig personal eftersom LAS sätter ett hinder för det. Företag kommer då att bli mer restriktiva med att anställa personer som t ex har en historik av sjukskrivningar, som har annat modersmål än svenska mm. Som företag kan man inte chansa på att anställa personer som ibland har för mycket frånvaro eller inte behärskar språket till fullo. Dessa konsulter blir en risk som kan generera dåliga leverantörsbetyg.