I dag tilldelas de flesta upphandlingar förmedlingar med lägst förmedlingsavgift. För att vinna tolkuppdrag dumpar förmedlingarna priset och tvingas hitta andra sätt att få affären lönsam.
Det skriver representanter för yrkesföreningen Sjukvårdstolkarna i ett debattinlägg i Dagens Medicin.
”För att hålla nere tolkkostnaderna förmedlar man därför de tolkar som kräver lägst arvoden, vilket är de med lägst utbildning. Resultatet blir att tolkbeställaren klagar på kvalitet, patienten får en osäker tolkning, tolken klagar på sina arvoden, de auktoriserade tolkarna förblir oprioriterade och kostnaderna för samhället ökar ”, skriver Violetta Milutinovic, vice ordförande i Sjukvårdstolkarna och Leena M Styren, leg logoped.
Debattörerna efterlyser tre förändringar:
- Regionerna behöver omvärldsbevaka och ställa högre krav.
- Upphandlarna behöver ta hänsyn till de utvärderingar och avvikelserapporteringar som finns från sjukvården.
- Tolkanvändarna behöver påtala brister och skapa opinion
Det är lätt att vara generös med andras pengar, speciellt när det handlar om skattepengar.
Bra om det fanns en egenavgift så att användaren finansierade 50% av kostnaden. Då fick vi rätt balans mellan kvalitet och pris
”Användaren” i det här fallet är lika mycket myndigheten. Genom att använda professionella tolkar säkerställer myndigheten att myndighetsutövningen kan utföras effektivt och att inga missförstånd uppstår – missförstånd som kan skapa stort lidande för den enskilde och mycket extra jobb för samhället. Att inte använda professionella tolkar och därför kanske behöva göra om hela processen är ett stort slöseri med skattebetalarnas pengar.
Tänker det till stor del handlar om arbetsgruppen och upphandlarens kunskap om området och dess problematik. Lösningsorienteringen utifrån de problem ni tar upp blir att leverantören ska leverera en på förhand bestämd procentuell del kvalificerade tolkar, sjukvårdstolkar mot de avrop de får. Beställaren ska kunna ha möjlighet att välja nivå på tolken, ett enklare uppdrag kan kanske vara ok med en lägre kvalificerad tolk mot ett svårare uppdrag. Det tror jag med all säkerhet att beställaren kan utifrån sin erfarenhet styra vid beställning. Sedan gör upphandlare / avtalsansvarig täta uppföljningar av avrop mot levererat uppdrag med leverantören. Detta ska vara kopplat mot vite så att leverantörerna redan i upphandlingen har kännedom om att beställaren känner till problematiken och kommer agera i de fall man inte följer avtalsvillkoren. Så en tydlig avropsmodell med en tydlig uppföljning och konsekvens vid brister hos flera Regioner så motverkar vi problemen i viss grad. Men det krävs insats av fler än ett par enstaka regioner/beställare.