När riksdagen röstade igenom att de nya upphandlingslagarna nu ska kompletteras med bestämmelser om särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor, börjar Upphandlingssverige förbereda sig för bestämmelserna.
– De nya bestämmelserna är en aning bättre än det ursprungliga förslaget, eftersom de är mer begränsade. Samtidigt kvarstår, för de upphandlingar som träffas av de nya bestämmelserna, i princip alla de praktiska problem som det ursprungliga förlaget kritiserats för. Jag håller med bland andra SOI:s ordförande Emma Breheim om att bestämmelserna kommer att öka arbetsbördan för offentliga inköpare, på ett sätt som riskerar att gå ut över upphandlingsverksamheten i övrigt, säger Kristian Pedersen på advokatfirman Kahn Pedersen.
De nya reglerna börjar gälla den 1 juni 2017 och enbart för upphandlingar som påbörjas efter ikraftträdandet.
– Upphandlande myndigheter och enheter behöver vägledning avseende hur vi ska ställa kraven och hur uppföljning ska ske i praktiken så jag hoppas att Upphandlingsmyndigheten och SKL kan vägleda oss upphandlare, säger Minna Forsling, upphandlare i Västerås stad.
Hennes osäkerhet kring vad som gäller delas av fler upphandlare.
– Jag ställer mig egentligen frågande till dels hur de upphandlande myndigheterna, eller en normalkommun, ska kunna förväntas ha inblick i och kunna tolka, avtal som ingås och ägs av arbetsmarknadens parter inom ett antal olika branscher. Dels hur de av upphandlande myndigheter tilldelade avtalen ska följas upp i praktiken, säger Christian Blume, upphandlingsstrateg i Gnesta kommun.
Han ser risker med att hela grunden i lagtillägget vilar på att de arbetsrättsliga villkoren ska ställas när det är behövligt och om de går att fastställa på möjlig basis av uppgifter från oberoende instanser och myndigheter.
– Det riskerar i mina ögon att göra detta till en tillämpningsmässigt godtycklig reglering, säger Christian Blume.
Men den stora utmaningen ser ut att bli hur reglerna ska tolkas och här väntas de rättsliga instanserna få en viktig roll i att bringa klarhet i vad som slutligen gäller.
Kristian Pedersen menar att syftet, det vill säga goda arbetsvillkor, är lovvärt men att regeringen fortfarande inte svarat på hur upphandlande myndigheter ska få veta vilka kollektivavtal som finns och vilka villkor de har och hur valet ska göras i de många fall då det finns flera olika kollektivavtal för samma typ av arbete.
– De har inte heller svarat på vad som gäller då villkoren i ett kollektivavtal ersätts av nya under pågående avtalstid för ett upphandlat kontrakt, säger han.
Enligt honom är det därför svårt att ge några konkreta tips till upphandlande myndigheter om hur de bör agera, och han menar att Upphandlingsmyndigheten kommer att få dra ett tungt lass även i denna fråga.
– Därutöver kan det dock även finnas anledning för upphandlande myndigheter att aktivt samverka och utbyta den information de får tag på i olika kollektivavtal. Det kan mycket väl i praktiken visa sig vara det bästa sättet att samla information och kunskap, säger Kristian Pedersen.
