Vilka egenskaper hos en person motiverar en viss prisbild som inte skulle accepteras hos en annan? Hur hittar man unisona mervärden? Det är ju nästan omöjligt.
Att köpa en konsult är i mångt och mycket att köpa en relation och att det är ju en sak som inte går att kvantifiera. En person kan vara hur kompetent och duktig som helst men den saknar helt enkelt förmågan att förklara för just dig, kunden, hur den tänker och varför.
”First impressions last” säger man på engelska, och så är det. Det är nästan omöjligt att sätta ord på men av någon anledning så fungerar och arbetar man helt enkelt bättre med vissa människor än med andra. Det innebär också att det kommer att bli en mycket ”bättre affär” att arbeta med en person än med en annan. För att använda LOU-språk så kommer det helt enkelt att bli ”ekonomiskt mest fördelaktigt”. LOU kräver dock att man kokar ner såväl varor som tjänster, pennor och människor, till en lista med krav och specifikationer som ska göra att samtliga som tittar på listan ska förstå, vad du vill ha och vilket värde du sätter på det.
Detta har en del upphandlande myndigheter tröttnat på och om det finns någonting som marknadskrafterna är bra på så är det att förse ett behov med lösning. In kommer alltså konsultmäklaren. Helt plötsligt har den upphandlande myndigheten lyckats outsourca hela problemet. För en blygsam avgift på några procent av omsättningen så kan helt plötsligt den upphandlande myndigheten välja och vraka helt fritt bland konsulterna utan att behöva sätta ord på de där flummiga känslorna om vem man gillar och inte.
Jag raljerar lite här, och förstår att det inte är det enda syftet, men i många fall upplever jag (och av erfarenhet många andra med mig) dock att det är precis så det används.
Problemet är löst och alla borde vara nöjda och glada! Eller? Jag är en av dem som nog faktiskt inte tycker det. Det är möjligt att konsulttjänster inte lämpar sig för offentlig upphandling. Det är möjligt att det på ett kvalitetssäkert och bra sätt inte går att köpa människor enligt en strikt lagstiftning.
Men är det så så borde det vara upp till lagstiftaren att specifikt undanta konsulttjänsterna ifrån upphandlingsreglerna. Om man börjar underminera upphandlingslagstiftningen med ”finurliga” lösningar medans tillsynsmyndigheten stillatigande ser på så har vi startat en race to the bottom som vi inte vet vart det slutar.
Om det är så vi tycker lagstiftningen ska hanteras så tycker jag någon modig upphandlande myndighet kunde gå i bräschen och helt enkelt upphandla en ”inköpsmäklare” och sen är det klart!
Sten Lövrup
Affärsområdesansvarig, Offentlig upphandling
Jansson & Norin AB
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer