Capgemini vill hellre ha lagspelare än stjärnor

Isabell Norells egen karriär började med en kickstart efter en dubbelexamen, en i företagsekonomi och en från personalprogrammet i Uppsala. Hon har arbetat som SAP-konsult i många år, inriktad på hr-system, men har växlat över till att jobba med hr och rekrytering. I dag är hennes jobb att stärka Capgeminis varumärke bland studenter och andra potentiella anställda.

– Utmaningen är tuff, men spännande. Konkurrensen hårdnar mellan arbetsgivarna. Prispressen på konsulttjänster hårdnar, samtidigt som det råder kompetensbrist, säger hon.

Capgemini planerar i år att rekrytera 200 personer i Sverige.

Den största utmaningen på rekryteringssidan, säger hon, är att hitta rätt personer till olika specialistfunktioner, exempelvis Javautvecklare, integrationsexperter samt testare och it- och lösningsarkitekter.

– Stora affärer skapar ett kraftigt stegrat behov av kompetens. Det räcker inte bara med att balansera tillgång och efterfrågan över tid. Vi måste också ha kapacitet att ta in många konsulter i de större projekten, säger hon.

Blir flexibilitet viktigare än erfarenhet när ni rekryterar?

– Ja, personliga egenskaper blir allt mer avgörande. Konsulterna måste passa in hos Capgemini. Därmed kan vi låta personer växa internt på ett annat sätt än om man bara tar in äldre och erfarna, säger hon.

– Det handlar inte om att ta in individuella stjärnor, utan lagspelare som är bra på att tillsammans göra ett bra jobb hos kunderna, säger hon.

Capgemini arbetar aktivt med att rekrytera från specifika målgrupper. Företaget har ett tvåårigt program för nyrekryterade med examen. Där är söktrycket stort. I fjol ökade antalet ansökningar till programmet fyrfaldigt, till 1 300 stycken.

– Årligen ligger planen på att ta in mellan 50 och 80 nyutexaminerade. säger hon.

I den offentliga sektorn finns framför allt ett stort behov av duktiga Javautvecklare. Tekniska kunskaper är viktiga, men inte nödvändigtvis att ha en universitetsexamen. Kravet på att ha eget nätverk och vara självgående är inte lika avgörande som tidigare.

– Det viktiga är attityden, flexibiliteten och utvecklingsbarheten, säger Isabell Norell.