Upphandling är inte bara ett verktyg för att genomföra politiska mål om minskade utsläpp, utan också som en arena där teknik, organisation och regelverk påverkar varandra.
Det konstaterar doktoranden Vendela Åslund, som i en avhandling vid Lunds universitet har undersökt sambandet mellan elektrifieringen av svensk busstrafik och offentlig upphandling.
Mellan 2018 och 2025 ökade andelen elektrifierade stadsbussar från cirka två till 40 procent. Eftersom runt 90 procent av kollektivtrafiken upphandlas har offentliga upphandlingar spelat en central roll för utvecklingen.
Enligt avhandlingen har elektrifieringen lett till ökade krav på upphandlande myndigheter. Kravställningen har blivit mer avancerad och omfattar inte längre enbart klimatprestanda utan även frågor om batteriers miljömässiga och sociala hållbarhet. Det ställer högre krav på beställarnas kompetens, både vid utformning av upphandlingsdokument och vid uppföljning av avtalen.
Avhandlingen pekar också på att ansvarsfördelningen mellan beställare och operatörer har förändrats. Eftersom laddinfrastruktur och elbussar ofta har längre livslängd än trafikavtalen har frågor om ägande och övertagande blivit allt viktigare.
Ett tydligt mönster är att offentliga aktörer i ökande grad tar ansvar för depåer och laddinfrastruktur för att säkerställa konkurrensneutralitet och underlätta framtida upphandlingar, enligt författaren.
Även synen på teknikneutralitet har förändrats. I de tidiga upphandlingarna fick operatörerna ofta stort utrymme att välja teknik och laddstrategier. I takt med att marknaden mognat har beställarna tagit en mer styrande roll, samtidigt som depåladdade batterielektriska bussar successivt etablerat sig som den dominerande lösningen.
